Sista rundan?

Nu har jag gjort de sista justeringarna innan jag ska läsa igenom manuset en gång till. De sista. Tror jag i alla fall.

Efter att jag fick min testläsares feedback har jag jobbat igenom manuset en gång till. Jag kom också på att en scen behövde ändras. Den person som från början hade en ganska stor roll, för att inte säga en nyckelroll, nämns nu bara vid namn. Det blev uppenbart för mig att han var kvar bara för att jag gillade hans sätt att prata och vara, att jag tyckte det var intressant. Men egentligen tillförde det historien mer om jag bytte ut scenen och hade fokus på en annan karaktär. Så nu får jag spara honom, vårda hans beteende och förhoppningsvis kan jag få ha med honom att göra igen, i en kommande bok.

Annars har jag ju fått till mig av förläggaren, redan innan jul, att inledningen är överskriven. Jag har tyckt att det har varit svårt att förstå vad det betyder. Prologen kunde jag absolut se att jag vecklat in mig alldeles för mycket i, så den skalade jag ner. Jag tajtade också till de första kapitlen lite innan jag skickade till testläsare. Hon kunde tyckte ändå att det var lite övergestaltat på sina ställen, just i början av manuset. Så nu har jag ändrat ännu mer och skickat de första kapitlen till henne igen, för att se om det blivit bättre. Men det här är nog den omgång då jag tyckt att det varit svåraste att få till språket under processen, än så länge. Jag vet inte om jag ser det, det där överskrivna, eller om jag tar bort något som faktiskt tillför en dimension eller en bild. Men nu har jag i alla fall skalat av en hel del i början och jag hoppas att min skrivhustru tycker att det hänt något.

Det är verkligen värdefullt att ha en skrivande person att bolla med. Jag har sagt det förut och jag kommer säga det igen. Det betyder jättemycket! Idag skickade jag iväg en fråga för att stilla ett tvivel, det där som brukar komma upp ni vet. Titt som tätt. Och hon kunde lugna mig, och dessutom få mig att själv se att det hänger ihop. Ibland räcker det att skriva en fråga, så hittar jag svaret.

Hur som helst, nu är januari slut och för mig väntar en firar månad. Min dotter fyller sex (!!) år i mitten av februari och det brukar kännas som att hela månaden går åt till kalas och firande. Så det ser jag fram emot. Efter sportlovet (eller kanske helgen där…) så är det dags för mig att läsa igenom manuset igen, kanske för sista gången, innan jag skickar in det till förlaget igen. Oh, vad jag hoppas att det känns bra, så jag kan skicka iväg det och hålla hoppet uppe under den låååånga väntan som jag vet följer. Till dess blir det som sagt KALAS!

Vilar för fullt

Jobbet drar igång, förskolan börjar, alla aktiviteter startar… Och skrivandet får vila. Känner ni igen er?

Känner ni igen er eller kör ni full fart så här i årets början?

Trots min ineffektivitet har manuset jobbat på. Testläsaren har läst och återkommit med feedback. Med boost och pepp och några funderingar. Jag har, när jag suttit i fåtöljen och stirrar ut på mörkret utanför, i alla fall tänkt. Och så trillar den ner, lösningen. In med en mening här, en mening där. Och så har de logiska luckorna blivit mindre.

Och sedan då? Jo, sedan har jag lämnat manuset. Efter en vecka eller två dyker en ny tanke upp. Kanske skulle det bli bättre om…? Jag frågar sambon. Han nickar med eftertryck. Det skulle det. Så nästa steg, kanske nästa vecka, eller ikväll, ändras det. Några stavfel och ord som hamnat på fel ställe ska ändras, gestaltningen dras ner i inledningen och sedan ska det åter få vila.

Då väntas kalas och födelsedagsfirande för dottern och i mitten av februari är det genomläsning som gäller. Sista? Kanske. I alla fall innan jag skickar till Förläggaren igen. Åh vad jag längtar efter det! Men just nu, vila, vila, vila!

Ett år – Hurra!

Nu har jag bloggat i ett år! Hurra för mig och hurra för alla ni som läser!

När jag började blogga om skrivandet försökte jag vara strukturerad och planera inlägg, göra upp en lista på ämnen och vilka dagar jag skulle publicera. Det höll inte jättelänge… Istället började jag skriva när jag kände något som hade med skrivandet att göra. När jag skickade till testläsare, när jag trodde jag var klar (för hundrafemtioelfte gången i ordningen) och när jag fick mina refuseringar från agenturerna.

Bloggen har blivit som en sorts skrivardagbok för mig. Utan krav, utan prestationsångest. Bara för att utforska känslan som dyker upp. Och jag gillar det verkligen!

Hoppas att ni också tycker om att läsa.

Är det något nu skulle vilja läsa om? Något som ni undrar? Skriv gärna i kommentarerna, så ska jag försöka svara så gott jag kan i inlägg framöver.

Nu är det dags…

Ja, det är verkligen hög tid att läsa igenom manuset, I skuggan av döden. Det ska jag. Verkligen. Precis nu.

Okej, jag är lite nervös inför genomläsningen. Hur blev det? Hur mycket ändringar behöver jag göra? Var det verkligen så bra? Tänk om jag tycker att det är riktigt uselt?

Så blir det nästan alltid för mig när jag låtit det vila och ju längre tid det gått, desto mer nervös är jag. Nu har det gått några veckor och ja, det är dags. Jag vet…

Samtidigt är det såklart spännande också. Att se om det blivit bättre, ja, det kan ju till och med ha blivit bra… Och när jag väl börjat läsa brukar jag tycka att det faktiskt är bra. Men så här innan… då är det lite läskigt.

Men nu, nu är det dags! Önska mig lycka till!

Nytt spännande 2019

Det nya året är här. Och det är med stor förväntan jag tar steget in i januari.

Jag är inte så mycket för nyårslöften så det tänker jag inte ge några. Men mål med året, det har jag allt.

Det första och största målet är att bli antagen. Förhoppningsvis av förlaget som jag har kontakt med, men annars av ett annat väletablerat förlag. Det är inte så mycket jag kan påverka där, förutom att lyssna, ta till mig, verkligen jobba om och vässa manuset till det yttersta. Och det är min plan under året. Skriva, skriva, skriva och tänka, tänka, tänka.

Det andra målet handlar om utveckling och lärdom. När jag ser tillbaka på 2018 handlar de viktigaste delarna om testläsare. Det är när andra har läst som manuset kunnat lyfta. Det här måste, eller kanske snarare vill, jag bli bättre på. Att läsa mitt manus med kritisk blick, med läsarens blick. Jag vill bli bättre på att själv upptäcka var manuset brister, var det finns mer och hur det kan lyfta.

Jag ser redan med spänning fram emot att sammanfatta 2019 och se hur långt jag kommit med de här målen då. Men först, leva här och nu och läsa igenom I skuggan av döden med en läsares ögon.

Har du några mål med året? Eller kanske rent av ett löfte som du vill dela med dig av?

Gott Nytt Spännande 2019!!

Mitt 2018

Så var det då dags att sammanfatta och reflektera över året som varit. Och jag måste säga att det varit ett helt fantastiskt år. Jag tänker dela med mig av några av höjdpunkterna, men det har inte varit helt lätt att välja.

Våren:

  • Jag började året med att få återkoppling från de första testläsarna av I skuggan av döden. Det ledde bland annat till att jag senare bestämde mig för att det ska bli en serie om Vanja. ”Det handlar om hjärnan” sa en av de som läste. Det slog an något hos mig som jag måste undersöka vidare och det har jag gjort. Tack Sara!
  • Efter en ombearbetning skickade jag till fler testläsare, den här gången till människor jag aldrig träffat. Den ena gav väldigt bra konstruktiv kritik och det hela ledde till en stor ombearbetning och en prolog som sätter tonen och direkt visar vad läsaren kan förvänta sig av resten av boken. Tack Aline! Den andra testläsaren sa att det här är bra, skicka in den direkt, kanske till just den här Förläggaren. I slutändan blev han en mellanhand, vilket jag tror varit mycket värt. Tack!

Sommaren:

  • Lektörens utlåtande. Det var så spännande att få en professionell persons åsikter och tankar om min text. Och det blev så bra! Slutet gjordes om och blev bättre, Vanja filades på och jag fick verkligen gå på djupet på henne ännu mer, vilket behövdes. Och jag fick mycket pepp, mycket positiva ord och hejarop. Men framför allt, manuset lyfte än en gång. Tack Linda!
  • Jag kastade mig ut i det okända och skickade manuset till agenturer. Det resulterade i min första refusering. En standard som kändes helt okej. Jag blev inte förtvivlad och deppade ihop totalt. Jag hade fortfarande tillförsikt till min text och berättelsen om Vanja och de andra.
  • På ett hotell rum på Legoland fick jag kontakt med Förläggaren. Hen ville läsa den nya versionen! Lyckan var total.

Hösten:

  • Återkopplingen från Förläggaren. Jag lever fortfarande på de ord hen skickade med: Du skriver jättebra och du har en egen ton som jag gillar. (…) Jag läser gärna en bearbetad version!
  • Bokmässan! Så fantastiskt det var! Och vilken energi det gav. Det bästa som hände var att träffa Förläggaren. Hen kände igen mig och sa att hen ser fram emot att läsa. Det var så stort måste jag säga och det känns fortfarande overkligt. En annan del med mässan som var det bästa som hände,  var att träffa så många härliga personer från Instagram, bland annat min testläsare Aline. Dessutom träffade jag min ”skrivhustru”. Det sa bara klick, vi ska hänga ihop. Och det verkar vara ömsesidigt. Jag är så glad att jag träffat dig Annelie!
  • Den fortsatta kontakten med Förläggare som gett mitt manus en ny skjuts och hjälpt det lyfta ytterligare nivåer, dit jag aldrig lyckats få det på egen hand. Just nu läser en av hens kollegor och hen vill också läsa nästa version. Det är helt fantastiskt att jag kommit så här långt. Jag är så tacksam, glad och stolt över vad jag åstadkommit.

Kort sagt har jag haft ett helt fantastiskt år 2018. Självklart har det funnits tvivel, brist på ork och energilösa dagar, veckor och kanske månader. Men framför allt har jag haft kul, och jag har kommit så långt under det här året. Nu ser jag fram emot vad 2019 bär med sig och det är med stor förväntan jag tar klivet in i det nya året.

Tack kära vänner för att ni finns och stöttar, hejar och peppar. Utan er vore det inte samma sak.

Gott Nytt År!!

Årets läsning

En viktig del i mitt skrivande är läsning. Båda av mitt eget manus och av andra böcker. Jag har läst, eller åtminstone påbörjat, drygt 40 böcker.

Något jag börjat med i år, ja kanske till och med i höst, är att lägga ifrån mig böcker som inte ger mig något när jag kommit halvvägs. Jag tycker fortfarande att de inspirerar utifrån att jag får fundera på varför de inte fångat mitt intresse. Men jag är ändå inte beredd att lägga mer tid än så på något som inte lyckas fånga in mig.

Tre böcker som verkligen lyckats är Husdjuret, Stanna hos mig och Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt. Alla har de något som tilltalat mig, ett starkt budskap, en kittlande historia, ett för mig annorlunda liv och/eller har de tryckt på rätt känslomässiga knappar och öppnat tårkanalerna till max.

Jag har läst många bra böcker. Många, många, många och alla har gett mig insikter på olika sätt. Pch jag är än mer övertygad om att jag ska fortsätta skriva på mitt sätt, ge min ton röst och bara låta orden strömma ut från hjärtat eller var de nu kommer ifrån. För det är nog det jag tycker mig se, hur det genuina språket och det egna sättet att berätta präglar de böcker jag tyckt allra bäst om.

Det ska bli så himla spännande att de vilka böcker som kommer fånga mitt intresse 2019. Vilka kommer jag läsa? Vilka kommer jag inte klara av att läsa hela vägen och framför allt varför? Och vilka kommer att få full pott när jag summerar nästa års läsning?