Milstolpe

Nu är manuset hos ytterligare fem förlag. Det här är stort, jättestort! Jag har skickat in mitt manus till förlag!

Wow, wow, wow!

På något sätt måste detta firas, för det här är verkligen en milstolpe. En väldigt stor milstolpe. Det ska blir så intressant, roligt och läskigt att se vad Vanja får för respons där ute i den riktiga världen.

Och hjälp, nu ska boken bedömas igen, läsas för första gången av granskande, kritiska ögon. Herregud, hur ska jag överleva detta?

Och så kommer så klart det berömda tvivlet. Tänk om de inte gillar den? Om det inte blir något alla med den? Men i det här läget är det bara att mota bort de tankarna. Det är ingen idé att lura ner mig dit, ner i den där bottenlösa gropen. Nej, lyfta blicken, se på vad jag åstadkommit under de här åren.

För två år sedan fanns inte ens Vanja i mitt medvetande och nu är hon ute och flyger, testar sina vingar. Nu är det dags för henne att visa vad hon kan!

Hos Förlaget

Nu är manuset skickat till den där Förläggaren igen. Ska bli väldigt spännande att höra vad hen tänker den här gången.

Jag är i alla fall supernöjd med min omskrivning. Jag tycker att manuset håller ihop på ett bättre sätt, att det har lyfts ytterligare några snäpp. Och slutet är riktigt bra (har ni hört det förut?)

Jag är nu helt slut i huvudet, alldeles tom och grötig. Ändå har jag kikat på det första (eller är det femtioelfte?) utkastet till ett följebrev. Har ändrat lite, filat och skickat till min kära Anneli för hjälp. Vad skulle jag göra utan henne?? Nu ska det nog få vara någon dag, innan jag kikar på det igen, filar lite till och skickar manuset ut till fler förlag. Och det känns faktiskt ganska läskigt.

Förläggaren har ju läst några gånger nu och jag vet att hen gillar mitt sätt att skriva (hurra!!) – det enda jag funderar på är ju hur många gånger hen ska orka komma med feedback innan det är ”tack och hej”, på riktigt. Men att skicka in till nya förlag, personer som inte läst innan och ska bedöma… det är läskigt.

Har du skickat in till förlag? Tyckte du det var läskigt?

Hybris

Tvivel och hybris, det är skrivandets (ja heja arbetslivets och kanske livets) ständiga bergochdalbana. Idag har jag hybris.

Efter några dagar då huvudet inte varit med riktigt på grund av magsjuka eller något ditåt, har jag återupptagit genomläsningen av I skuggan av döden. Visst har jag ändrat lite, hittat små saker som jag behöver lägga in längre fram, men på det hela taget är det jättebra, faktiskt.

Jag har kommit halvvägs och alltså (bland annat) presenterat och fördjupat mina karaktärer, intrigen och konflikterna. Och det har jag verkligen lyckats med. Är så himla glad att jag fick tips från Förläggaren om hur jag skulle förändra utifrån dramaturgin, för det här blir, som sagt, jättebra.

Så tycker jag i alla fall nu. Återstår att se om känslan finns kvar när jag läst resten… och när det väl börjar trilla in refuseringar från förlagen. Men, det är ingen idé att tänka på det nu. För i det här hybrisläget finns det ju inte ett förlag som skulle refusera den här pärlan!

Hur många gånger är en färdig?

NU är jag nästan klar. Det har jag sagt i ett år snart, tror jag. Nu kan det inte hända så mycket mer.

Ojojoj, vad fel jag haft! När jag jämför mitt manus idag med hur det var för ett år sedan så är det stoooor skillnad. Verkligen! Grunden finns där, karaktärerna och språket. Men det har utvecklats på, jag vill ändå säga, alla plan. Storyn är väl det som förändrats mest och jag tror jag är inne på fjärde eller femte versionen sv slutet.

Tur att jag har stått ut, jobbat på och kämpat vidare. Lyssnat. Annars hade berättelsen om Vanja aldrig blivit så här bra. Aldrig.

Och nu är jag snart klar, igen. Den här gången så pass färdig att jag ska skicka ut den till fler förlag. Det ”gamla” förlaget kommer att få manuset om bara ett par dagar medan jag filar på följebrevet som ju ska skickas med till de andra.

Sedan återstår mer väntan. Och vad som än händer, tror jag att det kommer bli fler versioner av I skuggan sv döden innan ni kommer att se den som färdig bok. För det vet jag i alla fall, på ett eller annat sätt kommer den finnas.

Feedback rullar in som den ska…

Testläsarna börjar bli klara och jag får så otroligt bra feedback! Det är mycket som är positivt, som det ju är roligt att få. Och viktigt, annars vet jag inte hur jag skulle orka. Men det viktigaste är ju ändå den konstruktiva, den utvecklande. Och det har jag också fått.

Snabbt förstod jag att jag måste jobba mer med slutet (vilket ju ör extra roligt eftersom jag var så nöjd med det för bara en vecka sedan). Det har jag i alla fall skrivit om nu, eller kanske snarare skrivit till. Det fick för snabbt, hastades förbi och ja, det förstår jag ju att det inte blir bra (men kunde jag se det själv? Nix pix…).

Nu återstår att fila på Reza, polisen. Jag behöver balansera honom lite. Sedan har jag ett stickspår att lyfta fram lite mer, en person som ska ta ett litet kliv fram och en viktig mening att fundera på ett extra varv. Det är jag inte så orolig för. Det kan jag fixa och det kan bli bra. Riktigt bra.

Och dessutom har jag några testläsare kvar, två som får läsa med det nya slutet. Det blir ju sjukt spännande!

Det viktigaste av allt är att jag tror att jag fått ihop helheten, att den inte spretar riktigt lika mycket nu. Och det, tror jag, var det jag ville åstadkomma med omskrivningen till stor del.

Nu väntar ett par veckors redigeringsarbete innan det är dags för det stora klivet, att skicka manus till fler förlag!

Påskledigt väntar

Manuset har manglats, ändrats, skrivits om och förändrats en hel del. Igen. Jag tycker att det har blivit bättre, håller ihop på ett bättre sätt och jag tycker att jag fått till det nya slutet riktigt bra. Igen.

Därför är det så himla bra med testläsare! Den här gången är det två skrivvänner som ställer upp och två instagramvänner som svarade på frågan som jag slängde ut på Insta. Så bra att inte alltid känna de som läser.

Den här gången skickade jag med frågeställningar som utgår från förlagets lektörs funderingar, för att se om jag kommit något steg närmare.

Jag har redan fått lite feedback från två av testläsarna. Den ena skriver att hon ”är helt insugen…i din bok”, ”kunde inte sluta” och ”än så länge är den grymt bra!”. Den andra är ”imponerad av min teknik”. Vilka omdömen! Så himla kul att få de här små uppdateringarna.

Det ska bli jättespännande att se vad de har för feedback när de läst klart. Som skrivande är det såklart kul att få det positiva, men det är också väldigt viktigt med det konstruktiva. När något inte fungerar, är otydligt eller inte hänger ihop är det den bästa återkoppling en kan få. Först när en blir medveten om det, kan det förändras.

Men nu önskar jag er alla en riktigt glad påsk! För mig blir det ledigt med familjen, varmt och gott och njuta av våren!

Glad Påsk 🐥🐣🐥

Skrivhelg

I helgen var jag på skrivhelg med min skrivkompis Anneli. Vi träffades på bokmässan efter att vi hörts lite smått på sociala medier. Sedan mässan har vi fortsatt att höras, peppa varandra och delat tvivel och tillförsikt. Hon har också varit en av dem som läst I skuggan av döden och gett feedback.

Och nu var det alltså dags att spendera en helg ihop. Hon bokade hotell, vi tog oss dit på varsitt håll och, om jag ska vara ärlig, var vi nog båda lite nervösa. Men det hade vi inte behövt vara. När jag knackade på direkt efter incheckning kunde vi knappt sluta prata. På restaurangen senare på kvällen skrattade vi högt och länge och det var inte tyst en sekund.

Och så fortsatte det. Vi pratade allra mest skrivande, manus, böcker och process och så lite lite annat. Och såå trevligt vi hade det!

Emellanåt behövde vi dock sätta oss för oss själva, i de egna rummen (som dessutom låg vägg i vägg) och då var det fokus som gällde. Hon strök, tajtade till och kortade ner och jag skrev om, försökte göra det värre och strök, jag också.

När vi skiljdes åt var det självklart att det här blir en årlig tradition. Nästa gång vi ses är på feelgoodfestivalen i augusti då vi till och med ska dela rum (yay!!). När vi sa hejdå kunde vi i alla fall konstatera att vi var nöjda. Hennes manus var kortare, mitt värre, precis som vi önskade!