Bygg din författarplattform

Så hette seminariet (eller webinariet) som jag och Anneli Olsson höll i ikväll via skrivfokus.se – Bygg din författarplattform.

Det är ganska häftigt att tänka att på hur mycket som har hänt sedan jag startade mitt konto på Instagram 2017. En av de saker vi pratade om ikväll var alla vinster det ger. Jag blir alltid lite fascinerad och väldigt glad när jag tänker på allt jag har fått uppleva tack vare just Instagram och mitt förhållningssätt där.

All pepp, inspiration, tips och perspektiv som jag får av att vara där. Så fort jag tvivlar, så fort jag är låg finns hela mitt fantastiska gäng på drygt 1700 personer och peppar (inte all samtidigt, men många). Genom att följa andra får jag inspiration, har orkat kämpa på trots att det verkat vara smått omöjligt att komma igenom nålsögat och bli antagen, men jag såg ju att det gick och nu är jag själv ”på andra sidan”.

Skrivvänner för livet! Jag hade garanterat inte träffat Anneli och fått uppleva allt roligt tillsammans med henne om det inte vore för mitt konto på Instagram. Att vi startar podden, tydligen håller föreläsningar ihop nu och peppar varandra på hela författarresan är verkligen något jag inte vill vara utan. Att dessutom ha fått ett eget författargäng, lärt känna många författare mer eller mindre och ännu fler skrivande personer är en så underbar ”bonus”.

Nätverket som byggts, där såväl förlag, journalister, lektörer, bokhandlare och författare ingår är jag minst lika glad över! Allt från att ha blivit kontaktad av förläggare som vill läsa mitt manus till att hitta testläsare som kan det där med skrivandets utmaningar. Och inte minst att det redan finns flera personer som skriver att de längtar efter att läsa min bok, det är riktigt riktigt häftigt.

Att få chansen att föreläsa om det här, ge tips, inspiration och råd kring hur andra kan bygga sina författarplattformar är verkligen kul. Att dessutom höra att det är proffsigt, givande och att vi går genom rutan, gör det hela ännu roligare!

Redigeringsrundan är igång!

I torsdags fick jag återkoppling från redaktören. Jättebra feedback och mycket positivt, men självklart också konstruktiva tankar.

Som vanligt (eller vanligt och vanligt, men för mig har alla gjort på samma sätt än så länge) inleds mötet med att tydliggöra att det här bara är förslag och att det är mina beslut i slutändan. Och som vanligt förstår jag att de har helt rätt i de medskick de ger.

Feedbacken består just nu i att tajta till, korta ner och dra ihop en del av berättelsen, att fördjupa vissa delar av huvudkaraktären och förtydliga andra. Annars är vi nu nere på vissa enskilda händelser och situationer i boken. Borde det inte vara mer så här? Hur har du tänkt här? Den här händelsen ser jag som problematiskt, hur tänker du kring det?

Det är ganska mycket att göra och helgen var sedan ett tag tillbaka inplanerat med annat, men ikväll har jag suttit framför datorn och fått en överblick över det största jobbet, det med att ta bort för att tajta till. Och nu finns det en plan. Imorgon är det dags att skriva ut valda delar för att sedan sätta mig med rödpennan och stryka, stryka, stryka.

Jag kan verkligen inte säga att det känns lätt, för det gör det inte. Men det känns kul och jag vet att det kommer att bli mycket bättre efter en sådan hård genomgång som jag tänker och hoppas att det kommer att bli.

På torsdag har jag ännu en av mina författardagar och då vet jag vad jag ska göra, utan tvekan. Och jag längtar verkligen efter att få sitta en hel dag med mitt manus. Äntligen är jag igång!!

En rasande fart

Hur mycket hände inte förra veckan? Jo, det kändes som att nästan allt hände, samtidigt. Nya omslagsskisser, möte med redaktören, meddelande om ljudboksuppläsare och författarfotografering. Herregud! Så den här veckan har det mest varit lugnt och jag har behövt landa, men nu är det dags att se tillbaka på allt det roliga som har hänt.

Nya omslagsskisser kom och den här gången kändes det rätt i magen direkt! Några detaljer justerades, och ojojoj så snyggt omslaget blir! Längtar efter att kunna visa det för alla som vill se!

Möte med redaktören, Olivia, på torsdagen. så trevlig och kompetent och jag är jätteglad att få jobba tillsammans med henne. Vi gick igenom processen och jag har fått en tidplan att förhålla mig till. Tjoho! Jag fick också ett preliminärt släppdatum, men det håller jag lite på fortfarande.

Jag vet också vem som kommer att läsa in ljudboken. Allt jag kan säga är att jag är nöjd med valet, jättenöjd och även här längtar jag så klart tills jag kan dela det med er.

Och sånt fredags förra veckan var det dags att stå framför kameran och ta författarbilder. Jag hade fått tips om att ta med mig flera olika ombyten, vilket jag så klart gjorde. Eftersom det öste ner och blåste ute, blev det studiobilder. Och oj så kul jag hade. Bilderna kom redan på fredagkväll och i veckan fick jag veta vilket förlaget har valt.

Så mycket roligt och jag är så glad och tacksam över att jag får vara med om det här. Har massor som jag vill visa er, men som får ta den tid det tar. Förlaget får bestämma och det är så skönt att lämna över allt detta till dem.

Nu går vi snart in i nästa vecka och då ska jag få tillbaka manuset igen från Olivia är tanken. Längtar!!

Bokmässan 2021

Årets bokmässa var ingen vanlig mässa, varken för mig eller för de andra som var där. dels var det inga montrar, inget myller och inget fullsmockat mässgolv. Däremot var det scenframträdanden, författarmöten och mingel. Och för mig var det första mässan som antagen författare, ett sorts mellanår mellan aspirerande författare och utgiven författare. Några höjdpunkter är definitivt värda att nämnas extra.

Mitt förlag! Jag och Bokfabrikens marknadsföringsansvariga hade bestämt träff på fredagen och hon är verkligen en fantastisk person det lilla jag har sett av henne. Hon är avslappnad, kunnig och ser till att jag är med. Hon är tydlig, social och väldigt lätt att tycka om. Spontan, har massor att göra men känns inte alls stressad utan kommer fram och pratar när hon ser en. Så otroligt glad att jag får jobba med henne.

Jag har också suttit ner och pratat en hel del med min förläggare som också är jättebra att ha att göra med. Jag fick bland annat höra när han beskrev mitt manus för några andra författare och blev väldigt glad över det jag hörde. Vi har pratat om omslaget och vi har pratat om helt andra saker. Det känns helt rätt!

Hela förlaget känns väldigt bra, avslappnat och proffesionellt. Jag känner mig verkligen sedd där och det betyder mycket för mig. Trygg och hemma på ett sätt som jag inte trodde att jag skulle göra och som jag inte ofta gör.

Allt underbart snack! Alla vänner, nya bekanta och ansikten från Instagram som plötsligt blev levande. Det är det här som verkligen gör mässan till vad den är. Att vara på väg från lobbyn till rummet och stanna upp flera gånger för att prata med någon skrivande eller läsande bekant är en känsla som är svårslagen. Att sitta i baren och småsnacka till höger och vänster med både den ena och den andra och att på förlagsmiddagen bli lovad att bli omhändertagen av de andra författarna och introduceras till förlagsvärldens är fantastiskt roligt och inspirerande.

Ja, det går räcka som sammanfattning för det här året tror jag. Tankarna snurrar fortfarande i huvudet och tröttheten har haft ett grepp om mig hela dagen. Imorgon kommer ett poddavsnitt med Bokmässespecial där jag och Anneli pratar mer både om mässan och den ständiga bergochdalbana det skrivande livet är.

Ett är i alla fall säkert och det är att nästa år kommer besöket på Bokmässan att vara ännu mer intensivt, roligt och häftigt och jag längtar redan!

Bergochdalbana – fortfarande

Det här med omslag visade sig vara en större bergochdalbana än vad jag förväntade mig. Eller, nej, egentligen handlar det inte om omslaget – allt med omslaget är riktigt riktigt bra! Det handlar om mig och mina känslomässiga förväntningar.

När jag blev antagen matchade känslan med den förväntan jag hade ganska bra. Jag grät ju till och med lyckotårar när jag fick mitt första positiva mail. Men, kom jag på nu, när kontraktet kom och jag skulle skriva på var jag tvungen att gå en promenad och samla mig. Suga på känslan och ladda positiv energi. Det hade jag faktiskt glömt.

Den här gången handlade det som sagt om omslaget. En rätt stor sak tycker jag, utseendet på min bok. Jag höll andan när jag öppnade skissen och jag blev alldeles tom. Det blev för stort! Och så kände jag samtidigt allt, på en och samma gång. Det var en väldigt konstig känsla och jag hade nog svårt att förstå och greppa om alla känslor som både virvlade och var alldeles stilla. Sedan dess har det varit känslosvallingar i alla riktningar. Som tur är verkar jag ha en tålmodig förläggare (hoppas jag).

Som jag redan skrivit handlade det inte så my ner om själva omslaget. Jag älskar färgerna, stämningen och hela känslan. Vad detta egentligen beror på tror jag handlar om just den här förväntan om vad jag borde och vill känna och den där distansen som jag nämnde i inlägget tidigare. Det här är en av de första tolkningarna på mitt manus och det har jag ingen kontroll över. Jag har haft tankar och visioner som vi har pratat om, men jag har inte varit med i skapandet. Så plötligt finns det bara där och berättar att ”det här är din bok”. Med min titel och mitt namn. Som sagt, så länge texten är ett manus är det mitt, men nu börjar det bli bok och frigör sig från mig. Det låter så flummigt, men det här är ju en del av hela separationen. Den ska ju få liv genom andra och det här visar bara att den redan har börjat få det.

Jag tror också att det handlar om att det blir verklighet. Att snart FINNS boken som jag har kämpat för så länge nu. Och jag kan inte riktigt förstå det. Det blir för stort liksom. Och så handlar det nog också just om det här med att släppa taget. Jag har kanske varit så upptagen av mig själv och att jag nu ska vara författare att jag inte tänkt på bokens tillblivelse på det här sättet tidigare.

Nu har jag i alla fall landat lite mer (tror jag). Jag har klippt till omslaget och satt det över en annan bok för att se hur det kan bli på riktigt och då sög det till i magen. Herregud, det här är min bok! Och då vänder den där bergochdalbanan uppåt igen och jag får bara hänga med. Och lära mig på vägen. För det här hoppas jag verkligen att jag ska få göra fler gånger! (Och jag längtar verkligen tills jag kan visa dig omslaget när det väl är klart!)

Omslag!

Igår kom mailet med första omslagsskissen! Herregud vad konstigt det var att se det. Så svårt att ta in att det är ungefär så här boken ska se ut, att se mitt namn där. På ett omslag!

Det var liksom overkligt på ett nytt sätt, som om det finns en så tydlig distans mellan det omslaget och min text och det blev så tydligt att så länge det är ett manus jag håller på med, så är det mitt. Och när det väl blir en bok av det hela, då är det inte längre mitt. Då lever det sitt eget liv och blir till hos läsaren.

Jag och förläggaren har mailat lite fram och tillbaka kring några tankar och jag har sett några andra skisser också som hjälpte mig att se vad jag tyckte om vissa detaljer. Nu är tankarna vidarebefordrade till formgivaren igen och nu får jag vänta, igen. Det ska bli så roligt att se hur det ser ut nästa gång, särskilt nu när jag vet hur bra det redan är.

För jag kan redan nu säga att jag kommer att bli så nöjd! Omslaget är redan fantastiskt fint och den rätta känslan finns definitivt där.

Så här nära en bok har jag aldrig varit förut. Det finns (nästan) ett omslag!

Tillbaka!

Ojoj, nu var det längesedan jag skrev! Det har hänt så mycket sedan sist och samtidigt är det bästa fortfarande framför mig.

De viktigaste som hänt sedan sist är att jag har träffat förläggaren, skrivit om en del av Nu dör vi och dessutom har jag träffat förlaget på en förlagsmiddag på Stockholms bokhelg. En snabb genomgång av de här tre delarna kommer här:

Jag har träffat förläggaren: ja, så är det ju förstås. Innan midsommar hade jag och Henrik (som han heter) ett digitalt möte där han ställde frågor om hur jag tänkte kring vissa delar i manuset och vad jag tänkte om att ändra vissa delar. Han pratade om huvudkaraktären Camillas bakgrund som skulle kunna ändras på ett sätt som öppnar upp för en serie, om att göra en karaktär till två och att försöka fördjupa de viktigaste karaktärerna lite mer.

Jag har skrivit om en del av Nu dör vi: När jag och förläggaren lagt på gick jag direkt ner till min sambo och diskuterade bakgrunden. Ett rungande ja kom det från honom och jag spann vidare. Hela vägen till en lösning somnat själv tycker är jättespännande! I skrivande stund har jag just skrivit ner en grov idé för en hel serie på sju böcker. Kanske blir det aldrig av, men jag tycker ändå att det är både kul och spännande.

Att fördjupa karaktärerna är inte helt lätt, så det ska bli spännande att se hur jag och redaktören jobbar vidare med det, precis som med att särskilja de två karaktärerna som tidigare var en. För nu är manuset hos redaktören och väntar på att bli läst. Sedan drar arbetet igår på allvar. En hisnande känsla!

Jag träffade förlaget: Stockholms bokhelg ordnades för första gången i år i slutet av augusti. Mitt förlag bjöd in till förlagsmiddag och eftersom jag har bestämt mig för att ta varje tillfälle att njuta och ”vara” i författandet, bestämde jag mig för att åka upp till Stockholm. Vilken härlig helg det blev! Jag passade på att lyssna på några författarframträdanden och träffade flera författarvänner till på köpet. Så roligt att få vara i sammanhanget igen! Och på fredagskvällen var det så förlagsmiddag. Det var så roligt! Jag kände mig så väl omhändertagen och välkomnad av all på förlaget och dessutom fanns det även här flera författare som jag känner via sociala medier och några nya bekantskaper på det. Så roligt! Däremot behöver jag träna på att själv landa i att jag nu är författare och att jag hör hemma här, för det gör jag verkligen.

Vad händer nu? Det är en bra fråga. Just nu skriver jag på uppföljaren, inväntar redaktörens initiativ och låter hjärnan rusa i omgångar. Manus, omslag, uppläsare, nya idéer och så börjar det om. Det är så mycket roligt på gång!