Det nya normala

Vardagen har lunkat på här så smått. Jag och min sambo jobbar hemifrån, jag tar mina lunchpromenader och skriver så fort tillfälle ges. Upprymdheten över att ha blivit antagen har lagt sig och tanken på att det ska bli en bok har också hittat sitt ställe och lagt sig till rätta.

Nu kommer istället nästa tanke då och då. Andra ska läsa det jag har skrivit och bedöma, recensera och kasta ut sin åsikt rakt ut i ingenting. Och där finns jag och kommer fånga upp den på studs. Kommer boken sågas, hyllas eller blir det en snabb tummeupp för att sedan glömma och gå vidare? Trots att det är ett helt år kvar innan boken kommer ut, kommer jag på mig själv med att bli skräckslagen vid blotta tanken på att den skulle floppa totalt. Sedan lugnar jag mig. Det kommer med all säkerhet finnas några som tycker att den kommer vara riktigt bra. Eller?

Det här med långsiktighet och hållbarhet i det jag ska göra framöver har blivit något jag funderar allt mer på. Hur ska jag förhålla mig till tyckanden? Hur ska jag lägga upp mitt skrivjobb för att både orka och hinna och dessutom fortsätta att tycka att det är så roligt? Vad är ekonomiskt den bästa lösningen för mig? Det finns många funderingar och jag tror att det är bra att jag har börjat tänka på det här redan nu.

Dessutom har jag ju börjat med mitt nästa manus och redan kommit så långt att det finns ett grovt (väldigt grovt) råmanus. Det känns jättekul att ha kommit så långt redan nu och känna att det finns något mer efter min debut. Jag får se när min förläggare ska få läsa och vad han kommer att säga då, men det känns åtminstone väldigt roligt att ha en förläggare att skicka det till (så småningom).

Börjar också se framemot att läsa Nu dör vi igen (ja, lite bävan finns det allt ändå). Jag har inte tittat på den sedan i mitten av december så det blir kul(?) att öppna dokumentet och se vad det är jag fått ihop egentligen. Men först blir det lite mer jobb med manus två och om några veckor är det dags att ta upp det som blir min debut.

Vad händer nu?

Nu börjar det sjunka in och jag har nog börjat landa i att det ska bli en bok av det manus som jag kämpat så med. Det är några saker som gör att det är tydligt att något faktiskt har hänt i mitt liv, något stort – en vändpunkt.

Först och främst pirrar det till i hela kroppen varenda gång det går upp för mig att jag är en författare nu, inte en aspirerande författare som jag varit i flera år utan nu är jag författare. Enligt vissa ska man ha gett ut två böcker innan man får kalla sig det, men enligt mig är jag författare. Och en himla glad och stolt sådan.

Det andra som har hänt är att jag startat upp mitt företag. En av de gångerna när jag var som djupast nere i tvivlet förra året, köpte jag en anteckningsbok med texten Flodén Writing skrivet på framsidan. Innan dess hade jag inte ens vågat tänka tanken att jag en dag kanske skulle starta ett företag men just då var det det mest konkreta jag kunde göra för att för mig själv kunna säga att jag gör vad jag kan för att nå mitt mål – köpa en anteckningsbok med det tänkta företagsnamnet på OCH börja lära mig om hur det går till att starta ett, vilken typ av företag det skulle vara och så vidare. Och nu står jag här med mitt alldeles egna företag – Flodén Writing AB – och det känns så häftigt!

Det tredje är att jag har fått en förläggare och en redaktör. Wow! Så häftigt att veta att de ska läsa, att vi ska ha möte och prata om vad jag behöver jobba med. Det är verkligen stort! Nu dör vi ska läsas på djupet och diskuteras och bli så bra det bara kan. Första steget för att det verkligen ska bli en bok är påbörjat.

Så vad händer nu? Jo, jag jobbar på med nästa manus, jag utbildar mig i företagandet och jag njuter. Det gör jag faktiskt. Njuter.

Antagen!

Det hände till slut! Det gjorde verkligen det! 2022 kommer Nu dör vi ut på Bokfabriken!

Och fort har det gått! 19 januari skickade jag in manuset till dem, på måndagen hörde de av sig och sa att de läste med intresse och dagen efter, alltså när manuset vara varit hos dem en vecka, kom mailet:

Hej igen Stina!
Vi har nu läst och diskuterat och vill erbjuda dig ett avtalsförslag (se bifogat) för alla format.

Återigen kom tårarna och först nu kan jag läsa den där meningen utan att bli alldeles överväldigad. Jag tackade inte ja direkt men lät dem förstå att jag blev väldigt glad över erbjudandet. Under veckan kom fler mail som innehöll meningar som:

Det är en riktigt spännande bok du har skrivit.

riktigt snyggt skrivet både språkligt och dramaturgiskt. Vi är eld och lågor

Och

vi är alla överens om att vi gillar det vi läst väldigt mycket

Det känns så otroligt roligt att jag fått ett förlag som tror så mycket på boken och som varit så bra att ha att göra med. Som tålmodigt väntat när jag stämt av med författarförbundet (mer tålmodigt än vad jag själv har gjort), som svarat på frågor och peppat med varför de gillar det jag skrivit och hur de tänker framöver. Det här kommer bli så himla kul!

I tisdags, nionde februari, på dagen tre veckor efter inskickat manus, var avtalet klart och signeringslänken kom. Så stort och känslorna var verkligen högt och lågt. Efter en promenad där jag lyckats samla mig, satte jag mig framför datorn och skrev under. I bara ett par klick var drömmen jag haft hela livet, det som de senaste åren blivit ett mål, uppfyllt. Glädjeruset den kvällen kommer för alltid att finnas med mig. Känns också väldigt härligt när mailet efter själva signeringen uttrycker samma glädje över det fortsatta arbetet, det som för mig inte bara blir ett nytt kapitel i livet, utan en helt ny bok.

Grattis och välkommen 🙂 ska bli så himla kul detta!

Möte med en förläggare

Förra tisdagen (19 januari) hade jag möte med en förläggare! Just nu känns det som evigheter sedan men det handlar faktiskt bara om tolv dagar. Sedan dess har det hänt så mycket, men jag vill ändå passa på att stanna i just det tillfället en liten stund.

Att boka ett möte med en förläggare som har läst och verkligen tyckt om min bok, har varit en dröm! Inför mötet förberedde jag mig så gott jag kunde. Jag ringde upp min skrivvän Anneli för att test att ljud och bild fungerade som det skulle (viktigt i dessa digitala tider), jag borstade tänderna (trots att vi ju inte skulle ses på riktigt!) och jag bytte om. Kammade håret, valde örhängen (som sedan inte syntes på grund av hörlurarna), skrev upp frågor och funderade på vad jag ville få reda på under mötet. Till exempel var det viktigt att få redan på vilka rättigheter jag skulle lämna över till förlaget, hur redigeringsprocessen såg ut och hur de jobbar med marknadsföring.

När klockan närmade sig tre kunde jag konstatera att det finns fördelar med att träffas digitalt. Ingen annan än jag behöver veta att jag svettas floder av nervositet och jag behöver inte vara orolig för att jag skulle ha kaffeandedräkt eller på annat sätt inte lukta nyduschad.

Klockan tre loggade jag in och där satt hon, förläggaren! Samtalet var trevligt och bra på alla sätt. Hon berättade hur hon hade läst manuset, vad hon såg i det (så himla fint att höra!) och hon förklarade hur de jobbar på förlaget. Hon beskrev vad som ingick i avtalet och hur processen till färdig digital utgåva ser ut. Vi pratade om möjligheter för boken, när den skulle kunna komma ut och hon skulle se över hur möjligheter till fysiskt format, bland annat print on demand, såg ut. Ett avtalsförslag skulle skickas om ungefär en vecka och jag skulle höra av mig om något hände innan dess.

När vi la på var jag jättenöjd med samtalet. Jag tyckte att det här kändes bra, men jag ville också se över mina möjligheter att få ut boken i alla format (något jag varit tydlig med att jag ville först och främst, i samtalet med förläggaren). Därför skickade jag mail till den andra förläggaren som var intresserad av digital utgivning och passade också på att skicka iväg manuset till ytterligare några förlag, som inte fått det i första vändan. En vecka senare fick jag napp och nu är det bara själva signeringen kvar innan jag kan jubla och skrika ut över hela världen att Nu dör vi ska bli bok!

Jag vill det här så mycket

Ikväll tittade jag i min ekande tomma inkorg och bara kände att jag vill det här så mycket. Jag vill ha det där ja:et, jag vill ha en redaktör som skriver små kommentarer i manuset och jag vill hålla i min bok en gång. Jag vill, jag vill, jag vill.

Sedan tittar jag i skräpposten och där ligger ett mail med ämnesraden Nu dör vi och det börjar med orden Hej Stina! Xx Xx heter jag och är förläggare på Xx. Då tror jag att jag dör!

I mailet skriver hen så fint om mitt manus som att hen sträckläst det och fångades av Camilla och av stämningen och av att det finns ett ruvande hot. Hen skriver så fint om hur hen uppfattat berättelsen och mitt sätt att skriva att jag blir alldeles tårögd, använder ord som att jag både berättar en stark spänningshistoria och visar på människans skörhet. Jag börjar nästan gråta igen när jag skriver det, för jag tycker att det är så fint. Hen berättar också att det i nuläget är aktuellt med digitala format och avslutar med att hen vill boka ett möte.

Jag har faktiskt redan under julledigheten blivit erbjuden ljud- och ebok från en förläggare som jag haft lite kontakt med. Då ville jag avvakta för att se om det finns intresse i andra format och efter det skickade jag ut bredare. Det erbjudandet kom från ett förlag som jag gärna skulle samarbeta med, men det här nya mailet kommer från en del av ett förlag som jag knappt vågat tänka på. Jag är inte säker på att jag kommer att tacka ja direkt om de erbjuder utgivning, men jag kommer definitivt inte heller att tacka nej.

Det här mailet och de fina orden fick alla spänningar att släppa och jag har gråtit och firat med mina närmaste skrivvänner. Jag är väldigt nyfiken på att höra hur det här förlaget jobbar och vad de har tänkt sig. Bara det att en förläggare, en som jag dessutom aldrig interagerat med, har en massa tankar om mitt manus, sträckläst det och tyckt om det är så otroligt stort.

Så nu ska jag smälta det här, fira lite till och sedan ska jag boka in mitt allra första möte med en förläggare. Det känns i hela kroppen att det här är början på någonting. Någonting som jag verkligen har längtat efter.

Nytt manus!

Jag har börjat skriva på ett nytt manus, äntligen! Jag har försökt komma igång några gånger, men har inte riktigt hittat rätt. Men nu, nu finns det där – pirret!

När jag skrev första utkastet till Nu dör vi gick jag mycket på känsla och visste inte riktigt vart jag var på väg. Det har jag fått ångra. Det är därför, tror jag, som jag har fått skriva om så många gånger. Det blev liksom ingen sammanhållen historia på ett sätt, inte i spänningsgenren i alla fall. Den här gången kommer jag att gå tillbaka och använda mig av samma struktur som jag hade i mitt första manus. Då hade jag koll på vändpunkterna, men inte alltid hur jag tog mig dit.


Nu när jag börjar på nästa projekt, märker jag ändå hur mycket jag har lärt mig på den här resan. Jag tror i alla fall att jag har lite bättre koll på vad jag måste tänka på kring det inre och yttre temat och ploten, på dramaturgin och vad jag behöver ha med mig redan innan för att få till en röd tråd, hyfsat i alla fall. Det återstår att se om jag lyckas få till det den här gången.

Hur som helst har jag nu skrivit drygt 6000 ord och jag tycker att det är riktigt roligt. Vad som än händer, både med Nu dör vi och det här nya manuset, är det den här känslan jag är ute efter. Det är det här jag vill åt. Nu kör vi!

Podden Skrivvänner

Hoppas att ni all har haft det riktigt bra under helgerna trots omständigheterna. Hade gärna önskat en bättre start på 2021 för världen, men mitt eget år har börjat desto bättre. Nya roliga utmaningar är på gång och Nu dör vi är skickat till fler förlag. Dessutom startar jag och Anneli podd!

Eftersom det har betytt så mycket för oss att ha varandra att dela upp- och nedgångar med, var det ganska givet att namnet skulle bli Podden Skrivvänner och vara ditt sällskap i skrivprocessen. Därför har vi också skapat en Facebookgrupp med samma namn där du dels kan dela med dig av dina tankar om och känslor kring skrivprocessen men också hitta skrivvänner.

Första introduktionsavsnittet ligger ute nu (där poddar finns) och vi hoppas att du vill gå in och lyssna, prenumerera och gå med i Facebookgruppen Podden Skrivvänner.

Jag själv älskar att lyssna på skrivpoddar och ju fler desto bättre. Det här kommer bli så kul!