Jag är tillbaka

Ja, nu är jag äntligen tillbaka i manuset. Det är inga lätta steg i sinnet, men fingrarna flyger ändå över tangenterna. Feedbacken är absolut befogad och det blir en bättre berättelse nu när de gör en avstickare i utredningen. Varför kan jag inte se det här själv, när det är så uppenbart när någon annan pekar ut det? Jag skyller på både trötthet och att alla väl blir mer eller mindre blinda för sin egen text till slut.

Men det är tungt att gå tillbaka till texten gång på gång på gång och aldrig veta om det kommer att räcka. Hur långt har jag kvar? Hur många vändor kommer jag hålla på? Hur länge måste jag vänta? Om det ens kommer.

Det som känna väldigt bra är att jag ändå bara är i början. (ojoj, när jag skriver detta blir det tungt igen, är jag bara i början!!!!????) Vad jag menar är att jag har ju kontakt med det här förlaget och får väldigt bra feedback och tips inför bearbetningarna, men är det så att de i slutändan tackar nej, har jag resten av förlagsvärlden kvar. Och nu har jag möjlighet att verkligen vässa manuset, göra det så bra jag bara kan.

Så det är bara att fortsätta, ta fram den där envisa sidan som har bestämt att det ska gå. Så är det bara.

Sista agenturrefuseringen

Hej Ann,
Tack för ditt mail och ditt intresse för vår agentur. Jag vill börja med att be om ursäkt för det sena svaret. Vi har haft en hektisk höst då vi har fokuserat på de författare som vi redan arbetar med. Samtidigt har väldigt många skickat manus till oss. Jag vill även tacka för att du delat ditt manus med oss. Tyvärr kommer vi inte kunna erbjuda dig ett samarbete.
Vi är en liten agentur som arbetar med en väldigt selektiv lista. Det är passion som driver oss och vi måste därför verkligen känna starkt för de projekt som vi tar oss an. Det är en förutsättning för att vi ska kunna ge varje författarskap den tid och omsorg som de förtjänar. Det är också viktigt att vi ser stor internationell potential, för att vi ska kunna arbeta så brett som vi önskar. Tyvärr kände vi inte att I skuggan av döden är rätt för oss, och vi har därför valt att tacka nej till ett samarbete. 
Tack än en gång för att vi fick läsa, och lycka till!


Återkoppling

Idag kom den efterlängtade feedbacken.

Hej!

Jag har läst nu och tycker att du har gjort en bra bearbetning. Det är fortfarande lite överskrivet i början men sådant är lätt hänt, att man är lite för mån om början så att den blir överlastad.

Du missar möjligheten att jobba med xxx. (Konkret tips kring utvecklingen och vad jag bör jobba med i en kommande bearbetning).

Jag har bett en kollega läsa manus så att du kan vara säker på att du får en bra läsning från Förlaget. Återkommer så snart jag har hens feedback!

Så, vad betyder det här? Vad säger ni? Det är synd att jag inte lyckats hela vägen kring en av punkterna hen tog upp förra gången. Men hen har ändå bett en kollega läsa, vilket jag tycker är positivt. Varför ta tid från andra om det inte finns något intressant överhuvudtaget? Men vad betyder ”en bra läsning”? Tycker också kommentaren om inledningen är lite rolig, eftersom jag överallt hör att ”man ska” lägga mycket fokus på inledningen för att fånga intresset. Känner ni igen det?

När jag först läste igenom mailet blev jag trött. Och lite tung. Hur ska jag ändra den här gången? Jag trodde ju faktiskt att jag fått in det där hen anmärkte på sist… men det hade jag tydligen inte tyvärr. Men när jag skrev lite med min skrivarkompis väcktes lite idéer i alla fall. Alla borde ha en skrivvän att bolla med, dela sin glädje och de tyngre bitarna med.

Nu ska jag bara uppbåda den energi som behövs för att gå igenom ännu en redigeringsrunda. Och jag får se till att det sker SNART!

Den här väntan…

Den här väntan och svävandet i ovisshet påverkar mig mer än jag trodde. Att inte veta om manuset är läst, ratat, älskat eller bara bortprioriterat för tillfället… Att inte veta om det är mitt manus hen skriver om på sociala medier, om det där samtalet eller mailet kommer idag eller om en vecka, eller kanske om en månad. Om det ens kommer. Vad som kommer stå… Vad är nästa steg? Vad händer sen? Vad händer nu?

Mitt skrivande har fått pausa en liten stund just på grund av detta. Jag har inte riktigt ro att fortsätta mitt i den här väntan. Jag vill veta var jag står, ha insyn och kontroll. Och det har jag inte. Inte överhuvudtaget.

Just att jag har en viloperiod just nu, stressar mig inte. Jag har kommit långt på tvåan, ser fram emot redigeringen och vet att jag har mycket kvar. Och jag har tilltro till att jag löser det, när tiden är inne. Och det känns skönt. Men, jag vill veta om det jag skrivit håller, om min historia håller. Om Förläggaren tror på mig och är villig att gå vidare.

Annars vet jag inte vad målet med mitt skrivande är. Inte just nu i alla fall och det vill jag veta.

Har snuddat vid tanken att börja skriva något annat, för att fokusera på nya möjligheter och historier, men jag är inte riktigt där ännu. Ska jag skriva på något annat, vill jag hitta den där känslan av ”wow, det här vill jag utforska”. Den jag hade (och fortfarande har där innerst inne) med Vanja.

Jag har börjat tänka på en story, en spänningsberättelse. Jag har första scenen klar för mig, de olika karaktärerna börjar växa fram. Men än så länge har jag inget varför. Varför slutar den som den gör? Innan dess är det svårt för mig att börja…

Och som sagt, jag vill veta…. Jag vill veta NU!

Ny energi

Sedan senaste refuseringen har jag faktiskt kunnat ladda upp energin rätt bra. Bland annat tack vare alla fantastiska vänner som omger mig på Instagram och här. Jag är så glad att jag har ett så underbart positivt och peppande nätverk och än en gång lyfts jag av den här gemenskapen.

Jag har också förstått att turen nu kommit för I skuggan av döden att läsas av Förläggaren. Detta är så sjukt spännande, men jag vet ju verkligen att det kan gå hur som helst.

Utöver detta har jag också kommit tillbaka till uppföljaren, alltså bok nummer två i Vanjaserien. Jag sitter faktiskt och skriver på den precis för tillfället. Faktum är att jag just i detta nu passerade 200.000 tecken. Bara det är ju något att fira. Dessutom tycker jag att den är bra! Den är spännande, har ett driv och ja, mycket att redigera, men jag gillar den och tror på även den här boken.

Och det är så himla skönt att veta att jag kommer redigera den många många gånger till. Den kommer inte vara perfekt på långa vägar än och det är så det funkar för mig. Jag vet redan nu att jag kommer gå igen hela manuset en vänd, skriva ut det, läsa igenom, anteckna i marginalen och sedan gå igenom texten på datorn för att sedan göra om proceduren ännu en gång. Och sedan kanske någon ska få läsa och ge feedback. Det ser jag redan framemot. Trots att jag redan har hela grundstoryn på plats ska det bli såå roligt att se på vilket sätt den här historien kommer att utvecklas.

Men för att jag ska komma dit, måste jag tillbaka till manuset. Trevlig kväll på er alla!

Ett tyngre nej

Nu har agenturen hört av sig och det blev tyvärr ett nej.

Hej Stina,

Tack för tålamodet!

Vi har nu läst och diskuterat ditt manus på agenturen. Vi gillar ditt sätt att gestalta och tycker att du lyckas ge fint liv åt karaktärerna, särskilt Reza känns mänsklig och av kött och blod. Dessvärre är det flera av oss som har lite svårt för det övernaturliga spåret. Det var spännande att följa utredningen och hur den gick framåt, och berättelsen har då bra driv. Vi kommer dock i slutändan tacka nej till representation den här gången, då det ändå riktigt motsvarar det vi letar efter just nu. Vi har också begränsad plats på klientlistan i nuläget och är således väldigt selektiva.

Vi önskar dig all lycka till och tackar för att vi fick läsa!

Den här refuseringen känns tyngre än de andra eftersom jag ändå fick upp hoppet lite. Jag vet verkligen att det var en liten liten chans, men jag tänkte ändå att den fanns där. Och det gör mig lite nervös inför vad förläggaren ska säga. Och hur jag ska reagera på det. På ett sätt har jag fått positiv feedback i refuseringen just kring de bitar hen lyfte upp i sin återkoppling, men vågar jag verkligen vara hoppfull?

Å andra sidan ska jag vara väldigt glad över att många kommenterar mitt sätt att skriva och gestalta. Ska vara. Och trots att refuseringen skaver rejält känns just den biten bra. Sen måste jag erkänna att tvivlet hälsar på och konstigt vore väl annars. Framför allt handlar det om historien. Ska jag skippa det övernaturliga och skriva en ”vanlig” deckare? Eller ska jag testa att skriva i en annan genre? En spänningsroman eller en feelgood kanske? Och samtidigt tror jag på Vanja, på det övernaturliga och att det finns en marknad för min bok. Och jag har lååång väg kvar innan jag ens kommer fundera på att överge I skuggan av döden och Vanjaserien.

En spännande vecka väntar

I fredags fick jag ett mail från agenturen som läst det omarbetade manuset.

Hej Stina, 

Ett par av oss på agenturen har läst nu men det är några till som också vill läsa. Vi hoppas kunna återkoppla till dig i nästa vecka, hoppas det är okej! Trevlig helg!

Det är ju väldigt spännande, som ni förstår! Min tolkning är att det finns något som är intressant i manuset, att det finns element som de fastnat för. Och bara det känns ju helt fantastiskt!

Så återigen befinner jag mig på mållinjen, eller är i alla fall på väg mot den. Kommer jag att gå segrande ur loppet eller svänger vägen åt ett annat håll? Förhoppningsvis får jag åtminstone ett svar under nästa vecka. Än en gång, håll tummarna för att det håller hela vägen!