Korret är gjort, jag har skickat tillbaka alla mina kommentarer till redaktören och ja, det var lika svårt som alltid att trycka på knappen. Svårare, för nu blir det inget mer jobb med Nu dör vi.

Och det är nu det går upp för mig. Herregud, jag är klar. KLAR! Nästa gång jag ser texten kommer det att vara i en bok. En FÄRDIG BOK! Kanske kommer det någon fråga från redaktören i veckan, men det är ju något helt annat än rent textarbete.

Det blir lite känslosamt när jag sitter på min kammare här hemma, mitt i natten. Sedan 20 september 2019 har jag jobbat på det här manuset. I två och ett halvt år. Och nu är det klart. Så mycket blod, svett och tårar som på ett eller annat sätt finns med i den här boken. För den uppmärksamme och för den som följt mig på resan, kommer det till och med att finnas en blinkning till processen i boken.

Just idag längtar jag efter att ni ska få läsa, att ni ska få se hur det blev. Och just idag ska det blir så spännande att få höra vad ni tycker. Just idag längtar jag. Och jag längtar efter nästa process. Det här vill jag göra igen och igen och igen!

Men nu är jag klar för den här gången. Nu dör vi är inte alls min längre. Nu är den snart din. Och imorgon (eller i alla fall i veckan) ska jag fira. Det här är verkligen värt att fira, flera gånger om. Men just nu ska jag sova och imorgon ska jag njuta och bara vara.