Vardagen har lunkat på här så smått. Jag och min sambo jobbar hemifrån, jag tar mina lunchpromenader och skriver så fort tillfälle ges. Upprymdheten över att ha blivit antagen har lagt sig och tanken på att det ska bli en bok har också hittat sitt ställe och lagt sig till rätta.

Nu kommer istället nästa tanke då och då. Andra ska läsa det jag har skrivit och bedöma, recensera och kasta ut sin åsikt rakt ut i ingenting. Och där finns jag och kommer fånga upp den på studs. Kommer boken sågas, hyllas eller blir det en snabb tummeupp för att sedan glömma och gå vidare? Trots att det är ett helt år kvar innan boken kommer ut, kommer jag på mig själv med att bli skräckslagen vid blotta tanken på att den skulle floppa totalt. Sedan lugnar jag mig. Det kommer med all säkerhet finnas några som tycker att den kommer vara riktigt bra. Eller?

Det här med långsiktighet och hållbarhet i det jag ska göra framöver har blivit något jag funderar allt mer på. Hur ska jag förhålla mig till tyckanden? Hur ska jag lägga upp mitt skrivjobb för att både orka och hinna och dessutom fortsätta att tycka att det är så roligt? Vad är ekonomiskt den bästa lösningen för mig? Det finns många funderingar och jag tror att det är bra att jag har börjat tänka på det här redan nu.

Dessutom har jag ju börjat med mitt nästa manus och redan kommit så långt att det finns ett grovt (väldigt grovt) råmanus. Det känns jättekul att ha kommit så långt redan nu och känna att det finns något mer efter min debut. Jag får se när min förläggare ska få läsa och vad han kommer att säga då, men det känns åtminstone väldigt roligt att ha en förläggare att skicka det till (så småningom).

Börjar också se framemot att läsa Nu dör vi igen (ja, lite bävan finns det allt ändå). Jag har inte tittat på den sedan i mitten av december så det blir kul(?) att öppna dokumentet och se vad det är jag fått ihop egentligen. Men först blir det lite mer jobb med manus två och om några veckor är det dags att ta upp det som blir min debut.