I fredags damp inlagan ner i mailen och framkallade, som vanligt tydligen, en känslostorm. ”Oj hjälp” var en av tankarna som dök upp. ”Så himla häftigt” var en annan.

På lördagen smög sig sedan tvivlen på. Manuset fick ligga orört lite till, vill inte öppna det innan jag är på rätt plats. Och ändå kommer det farande – ”det här är inte mer än hyfsat”, ”vem kommer vilja läsa det”, ”varför skulle just den här boken sticka ut på något sätt”. Och till slut landade jag i den klassiska ”vem tror jag att jag är egentligen?” och ”Jag är en medelmåtta.”

För att komma upp ur detta lyssnade jag på poddar – skrivarpodden, skriv en bestseller eller en annan bok och min och Annelis podd, Podden Skrivvänner. Jag pratar ju om det här i höstens avsnitt med ”frågor och svar” och ville höra hur jag resonerade då. Samtidigt funderade jag över vad som är min ambition egentligen?

Det finns ett enda svar på det här. Och det är är att min ambition är att ge ut en bok. Och det gör jag! På frågan varför jag gör det här är för att det är roligt och det är min passion. Det är det jag måste komma ihåg. Passionen går före prestationen.

Trots att jag vet detta, tar det sin lilla tid att landa i det. Tills söndag kväll då det kommer ett mail som drar undan mattan för mig – på ett bra sätt. Det här mailet kommer jag förhoppningsvis berätta mer om ganska snart, men just nu kan jag ingenting säga.

Idag är jag lugnare, ser med tillförsikt fram emot släppet och framtiden. Men jag kommer ständigt behöva påminna mig om att passionen ALLTID kommer före prestationen.