Jag har sedan ett tag tillbaka bestämt mig för att I skuggan av döden är första delen av en serie – Vanjaserien. Därför har jag funderat en hel del på vad serien ska leda fram till och vad som då blir viktiga ingredienser att ha med.

Jag har till exempel påbörjat en av de gratiskurser som Ann Ljungberg så generöst gett bort nu under sommaren. Självklart valde jag då ”Skriv en serie”.

I fredags kom en av de avgörande detaljerna till mig. En viktig person som kommer att prägla alla delar i serien. Jag är så glad att den kom just nu, innan manuset till ettan är klar. Nu hinner jag gå igenom hela manuset igen och skriva om de bitar som behövs.

Samtidigt har det blivit lättare att skriva ett kort synopsis till hela serien. För mig har det varit nödvändigt att veta hur serien ska sluta för att det ska finnas en röd tråd och nu finns både den och flera andra viktiga detaljer planerade.

Sju delar hoppas jag kunna skriva och det ska bli så roligt att få lära känna Vanja och de andra som kommer att dyka upp under seriens gång, under de kommande åren!

Nu är det mindre än en vecka kvar innan jag får lektörsutlåtandet. Det ska bli så spännande, men också nervöst och lite läskigt.

Hur ska jag förbereda mig inför feedbacken? Jag har faktiskt tänkt ute lite av en strategi:

– Jag har bett att få utlåtandet på torsdagen. På så sätt kan jag totta igenom det på kvällen för att sedan fundera på vad jag fått till mig under fredagen och lördagen, prata med sambon och liknande.

– Jag försöker tänka att det är okej att bli chockad, irriterad och kanske besviken först. Jag är inställd på (och hoppas också på) att det är utvecklingsorienterat, vilket betyder att alla mina svagheter som författare kommer att lysas upp och kastas mot mig. Låt det vara så en stund, det betyder inte att allt är totalt kasst.

– Hitta det där rådet som jag håller med om. ”Ja, här är det verkligen något som brustit! Så bra att jag får till mig det.” Fokusera på det först och hitta en lösning på det problemet. Gå sedan igenom utlåtandet igen och då är jag säker på att jag hittar fler delar som jag känner igen och kan ta till mig.

– Bestäm på vilket sätt jag vill hantera vart och ett av utvecklingsområdena. Gör en plan, typ. Det är inte nödvändigt att hålla mig till planen, men jag vet att det underlättar för mig.

– Från lördagkväll och framåt har jag en vecka framåt som bara är avsatt till skrivande. Sambon tar med sig barnen söderut, till svärmor, så att jag ska kunna fokusera på det här.

– Lyssna på mig själv. Glöm aldrig att berättelsen är min och det måste kännas rätt för mig.

Hur brukar du förbereda dig? Var det en chock första gången du fick tillbaka manuset från lektör eller hur var det för dig?

Jag tror att många gör olika, eller rättare sagt, jag är säker på att alla gör olika. Vissa ska göra ett visst antal tecken per dag, andra ska sitta en viss tid framför datorn. Just nu, i den här delen när jag ”målar ut”, försöker jag gå igenom ett kapitel per dag. Det är rätt lagom för mig. Vissa dagar blir det längre kapitel och andra kortare, men jag kommer hela tiden framåt och kan vara nöjd med det.

Och under tiden tycker jag om, eller är nästan lite besatt av, att räkna ord. Jag vet inte riktigt varför, men jag tycker det är så roligt att se när det trillar in några hundra, eller i allra bästa fall några tusen, ord under kapitlets gång.

Mitt första manus, I skuggan av döden, var ”bara” på 45000 ord när jag skrivit det allra första ”rå-rå-manuset”. Just nu ligger det på ca 83-84000 ord. Bok nummer två är i skrivande stund på cirka 11200 ord. Jag känner mig inte så orolig över att det skulle bli för kort. Jag vet att det kommer att hända mycket i nästa fas, redigeringen. Och skulle jag tycka att det låter lite, är det bara att växla över till antal tecken och vips rasslar det in ungefär 63000 tecken (inkl mellanslag). Det känns gott för en sådan som jag. Och än är det ju inte klart. Två perspektiv och en genomskrivning väntar innan jag har ett första utkast, på riktigt. Ska bli spännande att se vad det landar på efter första genomgången. (Du ser! Besatt!)

Räknar du ord? Och hur mycket försöker du skriva per dag/vecka/månad i den fas du befinner dig i?

Så här mitt i sommaren håller jag på att starta upp, som ni vet. Bok två är på gång och det är riktigt spännande.

Hur går jag till väga tänker kanske du? Jo, jag har gått och tänkt och funderat en hel del under tiden som jag skrivit del ett, I skuggan av döden. Idén har funnit ett tag ich allt eftersom har den befolkats av karaktärer. Jag vet vilka vi ska få följa och vad som ska hända, i stort. Under tiden som varit skriver jag ner de tankar och idéer som kommer till mig, i mobilen. Jag använder anteckningsfunktion eftersom telefonen alltid är med.

När första manuset var ute på testläsning var det dags att fundera på vändpunkterna. Vad ska hända som förändrar allt? Det är nog förresten ett av de bästa råd jag fått, att ha koll på vändpunkterna. Vad händer som förändrar allt. Utifrån det gjorde jag tidslinjer över de tre karaktärer som läsaren ska få följa. Hur hänger det ihop? Vad behöver hända när?

Vanja är förstås den som följer med läsaren genom hela serien. Hon ska också fördjupas, så på hennes papper (ja, i det här stadiet använder jag vanligt papper) finns mer antecknat än bara själva intrigen. Jag skriver också upp ett eller två ord som jag ska ha med mig när jag skriver om just den karaktären.

Där jag befinner mig nu får karaktären liv. Första har jag valt vilken karaktär jag ska börja med. Det valet gör jag utifrån vad jag behöver veta för att skriva de andra två. I den här boken började jag med polisen. När jag valt det, skriver jag ner (för hand) väldigt kort vad som ska hända vid olika tidpunkter för just den karaktären. Det utgår jag sedan ifrån när jag väl sätter mig framför datorn. Och där är jag nu. Jag har just skrivit klart polisens perspektiv, från början till slut. Det är inte så det kommer att vara i helheten, men det är så jag skriver det. Och det är platt och inte alls utvecklat, och det är precis så det ska vara. För mig är det så att det först måste ut, det måste bli skrivet helt enkelt. Sen ska det målas, byggas och stärkas. Sen.

Samtidigt skriver jag upp tidslinjen i ett annat dokument vid sidan av, även det i datorn. Här markerar jag också vändpunkterna och det som är viktigt att ha koll på när jag skriver de andras perspektiv.

Under tiden som jag skriver dyker det upp sådant som jag inte visste innan. Ett tydligt stickspår som måste följas, märkliga dialoger som helt plötsligt blir självklara. Samtidigt kan inte låta bli att längta lite till redigeringsfasen för jag undrar, var kommer den här historien sluta? När (och vart) kommer den verkligen att ta fart?

Bok nummer två är på gång, jag kunde helt enkelt inte låta bli. Och det är ju såå roligt! Fantastiskt att få upptäcka de nya karaktärerna som ska få befolka den här boken.

Det är lite roligt att märka skillnaden mellan faserna. Vanja och de andra karaktärerna i I skuggan av döden lever ju sitt eget liv nu, har lämnat mig och flyger fria på något konstigt sätt. Men den person jag skriver om nu, henne skapar jag. Hon blir till genom mina ord, mina fingrar och min fantasi. Det är verkligen häftigt att få vara med om det igen och att se hur nya ”personer” blir till. Hur även den här karaktären kommer att bli sin egen så småningom.

Det är som med odling. Känslan när något växer där jag har planterat det, det är lite lika. Jag sår ett frö, men med en känsla, en drivkraft och sedan blommar karaktären ut och visar mig vem hen är.

Jag vet nu också att det här kommer att bli en serie. Jag tycker helt enkelt att den är för bra för att inte läsas. Så är det inget förlag som nappar så är jag övertygad om att jag kommer att ge ut den själv. Men en sak i taget, först njuta av att lära känna de ”människor” som just nu väntar på att få skrivas fram.

Nu är manuset hos lektören! Så spännande men så klart också nervöst. Än så länge har jag tyckt att det varit väldigt givande att få ta del av feedback från testläsare och av nära och kära. Visst är en av mina första känslor att de inte förstått, eller att de har fel, men ganska snabbt hittar jag något som jag också håller med om och sedan är det som med kantareller; har du väl hittat en ser du snart alla de andra. Och det är ju det som är så fantastiskt. Alla de där självklara sakerna som jag själv inte sett, de där scenerna som lyfter manuset till nästa nivå. Vad kommer den här, professionella, personen att se och återkoppla? På vilket sätt kommer manuset att utvecklas nu?

Hur valde jag då lektör? Ja, det är en bra fråga. Jag tror att det handlar om både slump, förberedelser och lyckoträff. Förberedelser på det sätt att jag under hela det senaste året har funderat kring det här med lektör och därför hållit utkik efter inlägg om detta på sociala medier. Slump eftersom jag nappade på ett erbjudande som passerade i mitt flöde och lyckoträff eftersom jag tror att just den här personen faktiskt känner till min ”genré”. Jag har så klart också kollat på referenser och sett till att hen upprättat ett tydligt avtal. Och jag tror på det här, jag tror att mitt manus har hamnat i rätta händer; hos en kompetent person som kan höja min berättelse ytterligare ett snäpp. Åh, vad det ska bli spännande!!

Vad glad jag är att ha fått kontakt med en annan skrivande person. Någon som också skriver spänning/deckare. Hon har kommit med input och idéer som verkligen lyft manuset. Bara det här med att bolla mina tankar med en annan som befinner sig i en liknande fas är verkligen fantastiskt!

Och vilken inspiration det blir, att få en knuff i rätt riktning. Att få den där känslan när det säger ”klick”, när det faller på plats och jsg känner att ”Yes! Så här ska det såklart vara!” Den känslan är underbar.

Jag hoppas att ni alla där ute tar kontakt med någon annan skrivande, det kan tillföra så mycket.

Lycka till!