Inskickat

Ojoj, nu är manuset hos Förlaget igen! Galet på många sätt. Och det bästa av allt är att jag faktiskt tycker att det är riktigt bra!

Men nu börjar ju den här fasen som inte är min bästa gren. Väntan… Och eftersom jag gjort det här två gånger tidigare nu (ja med samma Förlag som ni vet) så har jag gett både dem och mig själv en deadline. Och den ligger låååångt fram, så det är faktiskt ingen idé att ens börja fundera på att vänta än.

Är ni nyfikna på vilken deadlinen är? Jo, i början av maj kommer jag att skicka in till andra förlag! Och just nu lämna faktiskt den distansen ganska bra. Förlaget jag har kontakt med är ett Förlag som jag absolut skulle kunna tänka mig skriva kontrakt med (Ojoj här var det hybris!) mem jag vill inte heller missa tajmingen att vänta för länge med att skicka in till andra förlag.

Så, jag kör med öppna kort. Förläggaren vet att de varit de enda som fått läsa. När jag sa att en agentur kanske visat intresse, prioriterades mitt manus upp i läshögen. Därför vill jag inte att det hamnar för långt ner igen utan då gör jag upp en plan istället.

Så i mitten av april kan jag börja vänta. Vänta, vänta och vänta. Innan dess är det nog ingen idé att ens titta i inkorgen (Who am I kidding!!!).

Håll tummarna i alla fall och önska mig lycka till ❤️

Nu längtar jag

Trodde aldrig jag skulle säga det här just nu. Jag är lite trött på det här med text just nu. En genomläsning väntar och jag är som vanligt lite nervös. Kommer jag se (eller ännu värre missa) någon lucka i utredningen? I historien? Kommer den hålla? Ja, de där vanliga frågorna som brukar dyka upp när det är dags för genomläsning.

Men, trots det här, börjar jag längta efter att sätta tänderna i uppföljaren. Skelettet finns. Nu ska jag ta med mig allt det jag lärt mig om dramaturgi under hösten och ändra om, brodera ut (men se upp för överskrivning) och se hur historien växer.

Just nu hoppas jag att manus nr 2 ska vara klart för testläsning till sommaren och det känns riktigt spännande och kul!

Men först, sista (?!?) genomläsningen innan inskick till Förlaget!

Sista rundan?

Nu har jag gjort de sista justeringarna innan jag ska läsa igenom manuset en gång till. De sista. Tror jag i alla fall.

Efter att jag fick min testläsares feedback har jag jobbat igenom manuset en gång till. Jag kom också på att en scen behövde ändras. Den person som från början hade en ganska stor roll, för att inte säga en nyckelroll, nämns nu bara vid namn. Det blev uppenbart för mig att han var kvar bara för att jag gillade hans sätt att prata och vara, att jag tyckte det var intressant. Men egentligen tillförde det historien mer om jag bytte ut scenen och hade fokus på en annan karaktär. Så nu får jag spara honom, vårda hans beteende och förhoppningsvis kan jag få ha med honom att göra igen, i en kommande bok.

Annars har jag ju fått till mig av förläggaren, redan innan jul, att inledningen är överskriven. Jag har tyckt att det har varit svårt att förstå vad det betyder. Prologen kunde jag absolut se att jag vecklat in mig alldeles för mycket i, så den skalade jag ner. Jag tajtade också till de första kapitlen lite innan jag skickade till testläsare. Hon kunde tyckte ändå att det var lite övergestaltat på sina ställen, just i början av manuset. Så nu har jag ändrat ännu mer och skickat de första kapitlen till henne igen, för att se om det blivit bättre. Men det här är nog den omgång då jag tyckt att det varit svåraste att få till språket under processen, än så länge. Jag vet inte om jag ser det, det där överskrivna, eller om jag tar bort något som faktiskt tillför en dimension eller en bild. Men nu har jag i alla fall skalat av en hel del i början och jag hoppas att min skrivhustru tycker att det hänt något.

Det är verkligen värdefullt att ha en skrivande person att bolla med. Jag har sagt det förut och jag kommer säga det igen. Det betyder jättemycket! Idag skickade jag iväg en fråga för att stilla ett tvivel, det där som brukar komma upp ni vet. Titt som tätt. Och hon kunde lugna mig, och dessutom få mig att själv se att det hänger ihop. Ibland räcker det att skriva en fråga, så hittar jag svaret.

Hur som helst, nu är januari slut och för mig väntar en firar månad. Min dotter fyller sex (!!) år i mitten av februari och det brukar kännas som att hela månaden går åt till kalas och firande. Så det ser jag fram emot. Efter sportlovet (eller kanske helgen där…) så är det dags för mig att läsa igenom manuset igen, kanske för sista gången, innan jag skickar in det till förlaget igen. Oh, vad jag hoppas att det känns bra, så jag kan skicka iväg det och hålla hoppet uppe under den låååånga väntan som jag vet följer. Till dess blir det som sagt KALAS!

Vilar för fullt

Jobbet drar igång, förskolan börjar, alla aktiviteter startar… Och skrivandet får vila. Känner ni igen er?

Känner ni igen er eller kör ni full fart så här i årets början?

Trots min ineffektivitet har manuset jobbat på. Testläsaren har läst och återkommit med feedback. Med boost och pepp och några funderingar. Jag har, när jag suttit i fåtöljen och stirrar ut på mörkret utanför, i alla fall tänkt. Och så trillar den ner, lösningen. In med en mening här, en mening där. Och så har de logiska luckorna blivit mindre.

Och sedan då? Jo, sedan har jag lämnat manuset. Efter en vecka eller två dyker en ny tanke upp. Kanske skulle det bli bättre om…? Jag frågar sambon. Han nickar med eftertryck. Det skulle det. Så nästa steg, kanske nästa vecka, eller ikväll, ändras det. Några stavfel och ord som hamnat på fel ställe ska ändras, gestaltningen dras ner i inledningen och sedan ska det åter få vila.

Då väntas kalas och födelsedagsfirande för dottern och i mitten av februari är det genomläsning som gäller. Sista? Kanske. I alla fall innan jag skickar till Förläggaren igen. Åh vad jag längtar efter det! Men just nu, vila, vila, vila!

Ett år – Hurra!

Nu har jag bloggat i ett år! Hurra för mig och hurra för alla ni som läser!

När jag började blogga om skrivandet försökte jag vara strukturerad och planera inlägg, göra upp en lista på ämnen och vilka dagar jag skulle publicera. Det höll inte jättelänge… Istället började jag skriva när jag kände något som hade med skrivandet att göra. När jag skickade till testläsare, när jag trodde jag var klar (för hundrafemtioelfte gången i ordningen) och när jag fick mina refuseringar från agenturerna.

Bloggen har blivit som en sorts skrivardagbok för mig. Utan krav, utan prestationsångest. Bara för att utforska känslan som dyker upp. Och jag gillar det verkligen!

Hoppas att ni också tycker om att läsa.

Är det något nu skulle vilja läsa om? Något som ni undrar? Skriv gärna i kommentarerna, så ska jag försöka svara så gott jag kan i inlägg framöver.

Nu är det dags…

Ja, det är verkligen hög tid att läsa igenom manuset, I skuggan av döden. Det ska jag. Verkligen. Precis nu.

Okej, jag är lite nervös inför genomläsningen. Hur blev det? Hur mycket ändringar behöver jag göra? Var det verkligen så bra? Tänk om jag tycker att det är riktigt uselt?

Så blir det nästan alltid för mig när jag låtit det vila och ju längre tid det gått, desto mer nervös är jag. Nu har det gått några veckor och ja, det är dags. Jag vet…

Samtidigt är det såklart spännande också. Att se om det blivit bättre, ja, det kan ju till och med ha blivit bra… Och när jag väl börjat läsa brukar jag tycka att det faktiskt är bra. Men så här innan… då är det lite läskigt.

Men nu, nu är det dags! Önska mig lycka till!

Nytt spännande 2019

Det nya året är här. Och det är med stor förväntan jag tar steget in i januari.

Jag är inte så mycket för nyårslöften så det tänker jag inte ge några. Men mål med året, det har jag allt.

Det första och största målet är att bli antagen. Förhoppningsvis av förlaget som jag har kontakt med, men annars av ett annat väletablerat förlag. Det är inte så mycket jag kan påverka där, förutom att lyssna, ta till mig, verkligen jobba om och vässa manuset till det yttersta. Och det är min plan under året. Skriva, skriva, skriva och tänka, tänka, tänka.

Det andra målet handlar om utveckling och lärdom. När jag ser tillbaka på 2018 handlar de viktigaste delarna om testläsare. Det är när andra har läst som manuset kunnat lyfta. Det här måste, eller kanske snarare vill, jag bli bättre på. Att läsa mitt manus med kritisk blick, med läsarens blick. Jag vill bli bättre på att själv upptäcka var manuset brister, var det finns mer och hur det kan lyfta.

Jag ser redan med spänning fram emot att sammanfatta 2019 och se hur långt jag kommit med de här målen då. Men först, leva här och nu och läsa igenom I skuggan av döden med en läsares ögon.

Har du några mål med året? Eller kanske rent av ett löfte som du vill dela med dig av?

Gott Nytt Spännande 2019!!