Ikväll tittade jag i min ekande tomma inkorg och bara kände att jag vill det här så mycket. Jag vill ha det där ja:et, jag vill ha en redaktör som skriver små kommentarer i manuset och jag vill hålla i min bok en gång. Jag vill, jag vill, jag vill.

Sedan tittar jag i skräpposten och där ligger ett mail med ämnesraden Nu dör vi och det börjar med orden Hej Stina! Xx Xx heter jag och är förläggare på Xx. Då tror jag att jag dör!

I mailet skriver hen så fint om mitt manus som att hen sträckläst det och fångades av Camilla och av stämningen och av att det finns ett ruvande hot. Hen skriver så fint om hur hen uppfattat berättelsen och mitt sätt att skriva att jag blir alldeles tårögd, använder ord som att jag både berättar en stark spänningshistoria och visar på människans skörhet. Jag börjar nästan gråta igen när jag skriver det, för jag tycker att det är så fint. Hen berättar också att det i nuläget är aktuellt med digitala format och avslutar med att hen vill boka ett möte.

Jag har faktiskt redan under julledigheten blivit erbjuden ljud- och ebok från en förläggare som jag haft lite kontakt med. Då ville jag avvakta för att se om det finns intresse i andra format och efter det skickade jag ut bredare. Det erbjudandet kom från ett förlag som jag gärna skulle samarbeta med, men det här nya mailet kommer från en del av ett förlag som jag knappt vågat tänka på. Jag är inte säker på att jag kommer att tacka ja direkt om de erbjuder utgivning, men jag kommer definitivt inte heller att tacka nej.

Det här mailet och de fina orden fick alla spänningar att släppa och jag har gråtit och firat med mina närmaste skrivvänner. Jag är väldigt nyfiken på att höra hur det här förlaget jobbar och vad de har tänkt sig. Bara det att en förläggare, en som jag dessutom aldrig interagerat med, har en massa tankar om mitt manus, sträckläst det och tyckt om det är så otroligt stort.

Så nu ska jag smälta det här, fira lite till och sedan ska jag boka in mitt allra första möte med en förläggare. Det känns i hela kroppen att det här är början på någonting. Någonting som jag verkligen har längtat efter.