Förra tisdagen (19 januari) hade jag möte med en förläggare! Just nu känns det som evigheter sedan men det handlar faktiskt bara om tolv dagar. Sedan dess har det hänt så mycket, men jag vill ändå passa på att stanna i just det tillfället en liten stund.

Att boka ett möte med en förläggare som har läst och verkligen tyckt om min bok, har varit en dröm! Inför mötet förberedde jag mig så gott jag kunde. Jag ringde upp min skrivvän Anneli för att test att ljud och bild fungerade som det skulle (viktigt i dessa digitala tider), jag borstade tänderna (trots att vi ju inte skulle ses på riktigt!) och jag bytte om. Kammade håret, valde örhängen (som sedan inte syntes på grund av hörlurarna), skrev upp frågor och funderade på vad jag ville få reda på under mötet. Till exempel var det viktigt att få redan på vilka rättigheter jag skulle lämna över till förlaget, hur redigeringsprocessen såg ut och hur de jobbar med marknadsföring.

När klockan närmade sig tre kunde jag konstatera att det finns fördelar med att träffas digitalt. Ingen annan än jag behöver veta att jag svettas floder av nervositet och jag behöver inte vara orolig för att jag skulle ha kaffeandedräkt eller på annat sätt inte lukta nyduschad.

Klockan tre loggade jag in och där satt hon, förläggaren! Samtalet var trevligt och bra på alla sätt. Hon berättade hur hon hade läst manuset, vad hon såg i det (så himla fint att höra!) och hon förklarade hur de jobbar på förlaget. Hon beskrev vad som ingick i avtalet och hur processen till färdig digital utgåva ser ut. Vi pratade om möjligheter för boken, när den skulle kunna komma ut och hon skulle se över hur möjligheter till fysiskt format, bland annat print on demand, såg ut. Ett avtalsförslag skulle skickas om ungefär en vecka och jag skulle höra av mig om något hände innan dess.

När vi la på var jag jättenöjd med samtalet. Jag tyckte att det här kändes bra, men jag ville också se över mina möjligheter att få ut boken i alla format (något jag varit tydlig med att jag ville först och främst, i samtalet med förläggaren). Därför skickade jag mail till den andra förläggaren som var intresserad av digital utgivning och passade också på att skicka iväg manuset till ytterligare några förlag, som inte fått det i första vändan. En vecka senare fick jag napp och nu är det bara själva signeringen kvar innan jag kan jubla och skrika ut över hela världen att Nu dör vi ska bli bok!