Jag har börjat skriva på ett nytt manus, äntligen! Jag har försökt komma igång några gånger, men har inte riktigt hittat rätt. Men nu, nu finns det där – pirret!

När jag skrev första utkastet till Nu dör vi gick jag mycket på känsla och visste inte riktigt vart jag var på väg. Det har jag fått ångra. Det är därför, tror jag, som jag har fått skriva om så många gånger. Det blev liksom ingen sammanhållen historia på ett sätt, inte i spänningsgenren i alla fall. Den här gången kommer jag att gå tillbaka och använda mig av samma struktur som jag hade i mitt första manus. Då hade jag koll på vändpunkterna, men inte alltid hur jag tog mig dit.

Nu när jag börjar på nästa projekt, märker jag ändå hur mycket jag har lärt mig på den här resan. Jag tror i alla fall att jag har lite bättre koll på vad jag måste tänka på kring det inre och yttre temat och ploten, på dramaturgin och vad jag behöver ha med mig redan innan för att få till en röd tråd, hyfsat i alla fall. Det återstår att se om jag lyckas få till det den här gången.

Hur som helst har jag nu skrivit drygt 6000 ord och jag tycker att det är riktigt roligt. Vad som än händer, både med Nu dör vi och det här nya manuset, är det den här känslan jag är ute efter. Det är det här jag vill åt. Nu kör vi!