De senaste veckorna har jag varit i en rejäl redigeringsbubbla. Det är inte mycket annat som har fått plats där inne förutom manuset och lektörsutlåtandet och då framför allt alla kommentarer direkt i manus.

Jag började med att försöka bena ut de stora delarna som jag behövde fokusera på. Det första handlade om att ta reda på vad alla karaktärer har för mål och varför de agerar dsom de gör. Jag trodde jag hade koll på detta men inte tillräckligt visade det sig. Den andra stora delen handlade om vägen från gåtan till svaret. Den behövde bli rakare. Det tog ett tag innan jag förstod vad det betydde, men nu tror jag att jag gör det. Lägg ut trådarna och knyt ihop, för att göra det extremt enkelt. Det sista var att stryka, putsa och tajta till.

När jag tog mig an det här jobbet kändes det lite övermäktigt och jag kan inte säga att det var med stor glädje och eufori jag gjorde det. Utifrån att lektören har gjort ganska många och bitvis detaljerade kommentarer har jag stundtals känt mig ganska dålig. Tidigt bestämde jag mig för att gå igenom 10 sidor per dag för att orka ta mig igenom och för att kunna göra det riktigt ordentligt. Det har jag också gjort men oj vad de där tio sidorna har tagit tid ibland. Den sista veckan gick det snabbare och jag kunde gå igenom tjugo sidor per dag, men som sagt, då har verkligen ingenting annat fått ta plats i mitt liv förutom mitt vanliga jobb.

Nu har jag lyckats gå igenom hela manuset, från början till slut. Jag har några saker jag behöver fixa till. Något som jag tog bort men som behöver finnas med någon annanstans och sådant som jag i efterhand ser måste finnas med på olika sätt.

I slutet hade lektören skickat med en del frågor som hon tyckte att läsaren satt kvar och funderade på, som hen inte fått svar på helt enkelt. När jag kom dit idag kunde jag checka av de allra flesta av de frågorna. Jag tror, TROR att jag lyckats få till en tajtare berättelse. Vissa kapitel har bytts ut helt och några har helt enkelt raderats. Mycket har förändrats men stommen är densamma. Hela manuset är cirka sextusen ord kortare och det är ord ingen kommer att sakna.

I efterhand är jag glad över att lektören varit så detaljerad och tydlig. Det var jag redan när jag fick det och jag hade inte förväntat mig annat än att hon skulle vara hård. Visst hade jag hoppats att hon skulle säga att det är perfekt och varför anlitar du mig, skicka in det direkt. Men hade jag velat ha det svaret skulle jag valt någon annan eller inte skickat det till lektör en andra gång över huvud taget.

I veckan blir det pill med det sista, utskrift och genomläsning samt uppföljning med lektören. Veckan efter borde jag vara redo att skicka iväg manuset till förlag och chansen att bli antagen har säkerligen ökat efter det tuffa utlåtandet och jobbet jag gjort när jag befunnit mig i redigeringsbubblan. Och det känns bra att när det väl är dags kan jag ingenting mer göra än att hålla tummarna.