Idag kom lektörsutlåtandet. Har haft lite svårt att hitta energin de senaste dagarna och hoppades att jag skulle känna mig lite pepp på att dra igång redigeringen igen. Men när utlåtandet kom uteblev euforin.

Jag hade fått en förvarning från lektören själv att hon skulle vara tuff och hård och det var hon. Och det är jättebra, det är då det kan bli något riktigt grymt av det här manuset. Ändå kan jag inte låta bli att känna en tyngd läggas på axlarna när jag där och då inser hur mycket jobb det är kvar.

Utlåtandet består dels av hennes tankar om olika byggstenar, såsom dramaturgi, genre, struktur, perspektiv, språk och miljö. Dessutom har hon gjort detaljerade kommentarer i manuset som handlar om allt ifrån vad som kan strykas och funderas kring, till vad som är bra och funkar.

Jag skummade igenom utlåtandet och de flesta kommentarer vid lunch, har kikat på utlåtandet ett par gånger till och känner mig lite mer hoppfull för varje gång. Och nu har jag ändå en plan för hur jag tänker ta mig an arbetet. Någorlunda i alla fall.

Nummer ett blir att läsa igenom manuset och fundera över de stora bitarna som hon skickat med. Var är personerna på väg och varför.

Sedan kommer jag faktiskt framför allt att stryka och rätta till de enkla bitarna. Försöka lyssna på det mesta där hon föreslår att något ska bort. Också identifiera var jag ska skriva till de delar som framför allt handlar om miljön, var är de, hur ser de ut och så vidare, för att sedan skriva in det.

Efter det ska jag rätta till och ändra utifrån de stora penseldragen som jag funderade på i första vändan, se vad som behöver utvecklas ännu mer när jag väl tagit bort det ”onödiga” och övertydliga.

Sedan ännu en genomläsning och i samband med det blir det en uppföljning med lektören. En, eller två sista redigeringsvändor utifrån det och sedan blir det (nog) dags att skicka till förlag. Som jag längtar!

Nu på kvällen känns det lite lättare, till och med överkomligt. Jag får nog kolla igenom utlåtandet igen för att se så att jag inte har missat något, men planen finns och den känns bra.

I helgen ska jag ha det riktigt gott och träffa några härliga författare på ett ställe utanför Norrköping och den tillställningen både börjar och slutar med att jag ska åka buss en dryg timme. Ni kan ju gissa vad jag kommer att göra då. Nu kör vi, sista rycket!