Vilken vecka! I början så tom på energi och nu kan jag knappt sitta still.

Skrivprocessen och livet är rätt lika, upp och ner som en bergochdalbana. Veckans första dagar var fulla av olust, omotivation och oenergi (och ja, trots att det inte är riktiga ord var det så det kändes). Jag kände mig så långt från skrivandet, så långt från att bli antagen och ifrågasatte (igen) varför jag håller på med det här.

Sedan kom refuseringen från agenturen, i torsdags närmare bestämt.

Hej Stina,
Vi har nu läst och diskuterat ditt manus här på agenturen. Vi tycker att det är mycket bättre än den tidigare versionen – snyggt jobbat! – och du skriver bra. Vi tycker dock att det tappar lite mot slutet, och att det går ganska enkelt för läsaren att räkna ut vad som ska hända. Vi hade gärna sett mer framåtdriv, nu tycker vi att den tappar i fart något och att det går snabbt i själva lösningsperspektivet. Med det sagt uppskattade vi att vi fick läsa ditt manus, men vi kommer att tacka nej till representation i nuläget. All lycka till framöver!

Vilken pepp! Visst, det är ett nej men wow ändå, så fin återkoppling!

Efter det här blev det fart på mig. Jag skrev ut slutet, läste igenom och såg att ja, de har helt rätt. Hur kunde jag inte se det här själv? (Blind för sin egen text, jag vet, men ändå.) Jag antecknar alla de ändringar som behöver ske och börjar ändra och fixa, klippa, stryka och skriva till några rader. Pausar för att fira svärmor som fyller 75 och sedan tillbaka igen.

Nu är alla ändringar införda i texten. I morgon ska jag läsa igenom slutet igen, sedan vänta till helgen då hela manuset ska få sig en genomläsning. Efter det blir det till att skicka den nya versionen till lektör och kanske (läs: troligtvis) även till ett par ”nya” agenturer. Nu är jag så pepp!