Hösten börjar med en rivstart, eller är det så att det är sommaren som slutar på det sättet? Hur som helst, för ett par veckor sedan skickade jag den bearbetade versionen av Nu dör vi till lektör och den agentur som fått det tidigare utkastet.

Och sedan blev det lugnt. På skrivfronten i alla fall. Jobbet började, skolan började, ja allting drog igång medan skrivandet låg i vila. Ingen idé att starta upp något nytt, inget att pilla med i det nuvarande.

Lektören kan dröja i drygt en månad. Ska bli så himla spännande att höra vad hon har att säga om texten så som den är nu. I början av april fick jag utlåtandet av henne förra gången och då ledde det till en rejäl slaktning och styckning av manuset. Den här gången tror jag inte att det är lika illa, men helt säker vågar jag ju inte vara.

Agenturen hade jag mailat innan och frågat om de ville läsa den nya versionen och så klart blev jag glad när de sa ja. Troligtvis beror det på att de inte hunnit kika på det första jag skickade, men det gör inte så mycket. När jag skickat manuset igen fick jag bland annat till svar att vi hörs snart. Snart! Jag räknar med att det betyder minst en månad för att inte börja vänta för tidigt (samtidigt vet jag med mig att jag från och med imorgon kommer börja uppdatera min inkorg alldeles för ofta.

Men har jag inte gjort någonting under tiden? Jo då, jag bestämde mig för att jag ska ha ett hyfsat färdigt synopsis till nästa manus innan september är slut. Jag jobbade med förarbetet kring huvudkaraktären innan jag började första vändan med bearbetning av Nu dör vi, redan innan återkopplingen från förlaget kom. Det tog jag fram nu, kikade igenom och reviderade något och sedan började jag skissa på ett synopsis. Det flöt på förvånansvärt bra och sedan i lördags sitter jag med ett första utkast på synopsis till nästa manus. I veckan ska jag kika på det igen, skruva och slipa och det känns så himla skönt att det inte finns någon stress överhuvudtaget.

Så ja, hösten har verkligen börjat med en rivstart och ett lugn.