Hur många söndagar har jag inte tänkt så nu? Måndag i morgon igen och kanske, kanske är det här veckan de hör av sig, på ett eller annat sätt.

Men vet ni, nu börjar jag bli trött på att tänka så. Och ändå gör jag det, igen och igen. Trots att jag har sånt flow och fokus på det nya manuset och trots att jag har bestämt mig för att höra av mig om en månad. Men kroppen reagerar ändå.

Varje söndag, när tanken fladdrar förbi, drar magen ihop sig. Det suger till och för en sekund finns tanken där. ”Tänk om”.

Men det tar, att varje söndag tänka så, även om det bara är för en sekund. För den där sekunden stannar kvar, klamrar sig fast och vägrar släppa taget. Hur mycket jag än trycker bort den, så finns den där. Under ytan. Lockar och kallar. Och tar energi.

Så med det sagt, snart dags för ännu en vecka. Och den här söndagen blev det lite mer än en sekund som ägnades åt den där förbjudna men ack så ljuva tanken.

Tänk om.