Just nu är det ingen idé att vänta (pga att alla höst troligt har fullt upp inför bokmässan), ändå svarar jag på varenda samtal just nu. Jag, som egentligen aldrig svarar på okända nummer, måste nu tacka nej till alla försäljare jag tvingas prata med.

Nu har det gått över fyra månader sedan jag skickade in till ett av förlagen, det enda av de större som jag inte fått svar ifrån. Och just nu är det framför allt det jag väntar på. Eller ja, det är ju ingen idé att vänta. Egentligen.

Hur mycket tid är ”rimligt” att räkna bort för bokmässan? Två veckor? En månad? Och semestern, hur mycket påverkade den just det här förlagets hantering av manus? Kanske har jag bara väntat i två månader effektiv tid, om det nu ska gå åt tid till att förläggarna faktiskt gör annat också och eventuellt tillåts ha ett privatliv? Jag vet, det finns ingen logik kvar i min hjärna längre.

För nu kommer ju också den där tanken att andra aspirerande författare fått refuseringar från förlaget, trots att de skickat in efter mig. Hmm, säger det här något, förutom att jag har ett visst kontrollbehov? Nej, det gör det inte. Möjligen att mitt manus tappats bort i mängden. Möjligen att jag håller på att bli galen av den här väntan. Trots att det just nu inte är någon som helst idé att vänta…