Alla drabbas vi av tvivel både i livet och i skrivandet. Efter de refuseringar som kommit, var jag nere i mörkret förra veckan. Det är inte konstigt att hamna där ibland och det är kanske till och med nyttigt ibland.

Nu är jag ändå tillbaka och det är tack vare alla fantastiska människor omkring med. Först alla underbara instagrammare som hejar, peppar och meddelar att de minsann vill läsa om Vanja. Om inte det får en på bättre humör och tankar, vet jag inte vad som gör det. Jag är ju också, trots allt, väldigt nyfiken på vad läsarna kommer att tycka om Vanja och de andra. Jag vill ju också att ni ska läsa.

Sen var det feelgoodfestivalen. Vilken tajming! Så många skratt och så mycket prat med min fina bläcksyster Anneli. Vi har haft så kul och det har inte varit tyst många sekunder. Vilken energi du ger mig!

Att dessutom få träffa så många andra instagramvänner, nya som gamla och få dela framgångar, motgångar och läsupplevelser med er. Det gör mig såå glad att ni finns och att jag får vara en del av allt det här.

Och till slut alla författare, som så generöst delar med er av era tips, erfarenheter och oglamorösa ögonblick. Ni inspirerar mig att fortsätta skriva, fortsätta drömma. En gång ska jag också vara där, berätta om min bok, mina tvivel och hopp.

Och nu ska jag bara komma igång med min nya rutin och har snart redan kommit en fjärdedel in i mitt nya deckarmanus. Stort tack Åsa Hellberg för inspiration och råd, du är en sann förebild!

Nu kör jag vidare, bort från tvivlet, på väg mot hybris. Sedan får jag se var bergochdalbanan för mig vidare.