I skuggan av döden är hos förlag. Ligger just nu i flera olika manushögar och väntar på sitt öde, på omdömet. Domen. Och vad gör jag nu? Det kan en fundera på. Ska jag sitta still i båten och vänta? Ska jag jobba vidare med manuset för att putsa ännu mer, trots att jag ju tycker att jag gjort så mycket jag bara kan? Ska jag grubbla över vilka fel som kan tänkas finnas, gräma mig över dem och inte kunna somna på kvällarna?

Jag skulle såklart kunna jobba vidare på tvåan. Se till att en sådan är relativt färdig (alltså med bara ca 40 redigeringsrundor kvar) för att vara redo ”när” förlaget ringer. Det skulle jag kunna göra och det vore nog en bra idé dessutom.

Men vad gör jag? Jo, jag hänger mig åt en annan genre. Nämligen feelgood. Förutom att jag lyssnar på böcker i genren, har jag haft förmånen att testläsa ett feelgoodmanus som min skrivvän Anneli skrivit. Och som jag har skrattar, hejat och flåsat med huvudkaraktären Alva. Riktigt bra! Jag har också insett hur mycket jag lärt mig om skrivande under den tid jag skrivit om Vanja, feedback och därmed också kunskap som jag fått genom andra och som jag nu kunnat lämna vidare. Blir nyfiken på hur jag kommer använda mig av detta i mitt eget, nästkommande manus.

Och på tal om det, jag har på allvar börjat skriva på feelgoodmanuset som jag haft i huvudet i ungefär ett år. Det är verkligen spännande att börja skriva en helt annan typ av bok än Vanjaserien. Bara det här med att jag bestämt mig för att bara ha ett perspektiv känns som en utmaning. Hur ska jag kunna fylla en hel bok med bara ett perspektiv? Det återstår att se och det ska bli riktigt spännande att se hur det blir i slutändan.