I helgen var jag på skrivhelg med min skrivkompis Anneli. Vi träffades på bokmässan efter att vi hörts lite smått på sociala medier. Sedan mässan har vi fortsatt att höras, peppa varandra och delat tvivel och tillförsikt. Hon har också varit en av dem som läst I skuggan av döden och gett feedback.

Och nu var det alltså dags att spendera en helg ihop. Hon bokade hotell, vi tog oss dit på varsitt håll och, om jag ska vara ärlig, var vi nog båda lite nervösa. Men det hade vi inte behövt vara. När jag knackade på direkt efter incheckning kunde vi knappt sluta prata. På restaurangen senare på kvällen skrattade vi högt och länge och det var inte tyst en sekund.

Och så fortsatte det. Vi pratade allra mest skrivande, manus, böcker och process och så lite lite annat. Och såå trevligt vi hade det!

Emellanåt behövde vi dock sätta oss för oss själva, i de egna rummen (som dessutom låg vägg i vägg) och då var det fokus som gällde. Hon strök, tajtade till och kortade ner och jag skrev om, försökte göra det värre och strök, jag också.

När vi skiljdes åt var det självklart att det här blir en årlig tradition. Nästa gång vi ses är på feelgoodfestivalen i augusti då vi till och med ska dela rum (yay!!). När vi sa hejdå kunde vi i alla fall konstatera att vi var nöjda. Hennes manus var kortare, mitt värre, precis som vi önskade!