Och så kom det…

Så fanns det då ett svar när jag öppnade inkorgen:

Hej Stina!

Eftersom jag har läst ditt manus ett flertal gånger valde jag att lägga ut det på en väldigt duktig lektör. Hon tycker att mycket är bra men hon tycker också att du har en bit kvar. Du kommer att känna igen flera av mina tankegångar när du läser omdömet nedan. 

Har du skrivit ut manus på papper någon gång? Ofta hjälper det en när man ska hålla reda på karaktärernas resor och de olika handlingstrådarna. Det känns som om du behöver läsa igenom manus på papper ett flertal gånger så att du får koll på att de förändringar du gör av karaktärerna jobbas igenom hela vägen i manus. Det känns lite som om det görs ingrepp här och där men inte på hela berättelsen och inte genomgående i skildringen av karaktärerna.

Varma hälsningar,

Förlaget

***

Jag tycker om när deckare har något extra; när den innehåller något jag inte hittar i alla andra deckare. Därmed är finesserna runt synska Vanja, som hjälper till att lösa mordgåtan, ett välkommet inslag.

Berättelsen har definitivt positiva sidor. Jag förstod av manuset att detta är tredje bearbetningen, men hon behöver göra fler. Stina Flodén är helt enkelt en begåvad nybörjare som måste ta sig tiden att jobba igenom manus hela vägen!

I nuvarande manus ger författaren läsaren så många intresseväckande ledtrådar att författaren inte klarar att reda ut det. Då ledtrådarna är smarta väcker det förväntningar hon inte klarar att infria. 

(Här kommer en hel del konkreta saker som lektören tycker inte fungerar, behöver utvecklas eller funderar över.)

Sammanfattning
Trots mina många invändningar tycker jag det här är en lovande deckare, som är aningen annorlunda. Men gapar författaren över för mycket? Kan något moment tas bort, minskas så att hon får mer plats att fylla i hålen i storyn/karaktärerna? Det är mycket jobb kvar, men jag rekommenderar uppmuntran.

Jaha. Det var det. När jag läste sjönk jag ner på köksgolvet. Besvikelsen var (och är) stor. Jag vet inte vad jag trodde, men det här var ett tungt, tungt ”tack men nej tack”. Tungt.

Som tur var, var jag hemma. Kunde bolla med sambon direkt, skicka vidare det till Anneli (skrivkompisen ni vet). Sambon läste, berättade vad han såg, vad han höll med om. Jag fick pepp från Anneli, kunde raljera lite om tipset att skriva ut på papper, peppa inför skrivhelgen som ju kommer superlägligt (trots att jag hellre hade firat framgångar såklart). Är så glad att fler har läst, så att jag kan bolla på riktigt, att någon annan vet vad den här feedbacken innebär konkret. Att jag kan få vara besviken och ledsen, men ändå veta att det inte tar slut. Det är bara att jobba vidare…

För så är det ju. Jag vet att jag har svårt att läsa manuset från en läsares vinkel (det är ju till och med ett av mina ”nyårslöften”). Kanske kan lektörens tankar om vilka förväntningar jag väcker, hjälpa mig att utveckla det här? För utifrån den aspekten kan jag ändå se att hon har rätt. Jag kanske vill att det ska vara på ett visst sätt, men det kanske inte motsvarar förväntningarna. Och vad är det jag vill? Jo, jag vill att andra ska läsa min bok och tycka att den är bra och (minst) lever upp till högt ställda förväntningarna (som jag ju själv bäddar för). Och då är det framför allt lösningarna jag måste fokusera på. Och efter bollandet har jag redan bestämt mig för hur jag kommer att ta mig an vissa av punkterna.

Så, nu har jag brutit ihop, så då är det bara att komma igen. Och det finns ju positiva saker i utlåtandet också. Vanja, som ju för mig är det viktigaste perspektivet, verkar i det här skedet vara bra, det är inte i hennes del som det saknas/behöver utvecklas/tas bort något. Hon skriver att jag är begåvad och att det är en lovande deckare. Det är alltid något. Och, som ju är rätt fantastiskt ändå, jag lär mig och utvecklas hela tiden. Jag är oerhört tacksam över den feedback jag fått, att förlaget har tagit all den här tiden på att utveckla mitt manus.

Nu väntar bearbetning (massor!!) och sedan skickar jag in igen. Men den här gången blir det till flera förlag!

8 reaktioner till “Och så kom det…

  1. Fattar fullständigt att ett nej är jobbigt när en hoppats. På samma gång läser jag kommentarerna från lektören som väldigt positiva. Och både helhet och detaljer fångas upp som du kan jobba med framöver.
    Du tänker helt rätt tycker jag. Klart du ska ha höga förväntningar på ditt manus och försöka uppnå det du strävar efter hellre än att sänka ambitionsnivån. Jag är säker på att du klarar det. Och tre bearbetningar är inget egentligen (även om vissa tycks klara sig med det – om de inte ljuger …)så att få så fin respons efter det är grymt bra. Är själv inne på typ omgång sju eller åtta. Eller nio? Och varje omgång har fått flera egna genomgångar då jag jobbat igenom några/något kapitel i taget, gått tillbaka ibland och jobbat mig framåt igen. Och tillbaka. Såsom vågor som sköljer över en strand om och om igen även när en ny dag kommit. 😉
    Så precis som du tänkt är det ”bara” att ge sig på’t igen. 🙂

    Gilla

    1. Tack! ❤️ Ja, det finns mycket positivt i utlåtandet också. Mycket som jag kan jobba med. Och varje gång lyfter det en nivå och blir ännu bättre. Det blir spännande att se var det landar när (om) det blir klart 🍀 Tre vändor är ju de som gjorts via förlaget. För mig själv är jag inne på nummer nio jag också tror jag 😅😂 Heja oss, bara att köra vidare!
      Stort tack för pepp!!

      Gillad av 1 person

  2. Åh, det känns igen. Det är tufft ibland att läsa lektörens kommentarer. Men samtidigt är det ju så vi utvecklas som skribenter. Och så fina utlåtanden du fått också. Du är begåvad. Du och din text kommer växa med dina redigeringar ❤ Här sitter jag, med slutgiltig deadline för min debutroman vid lunchtid imorgon, och är alldeles svettig av nervositet. Så många genomarbetningar och är inte ens nu säker på att jag känner mig färdig! 😊 Fortsätt att arbeta med ditt manus. Väx. Ha roligt. Och lycka till såklart! 🌸

    Gilla

  3. Tråkigt med ett nej (jag vet hur det känns), men ändå har du fått så mycket bra respons att när du landar och börjar jobba med det igen kommer ditt manus att kunna bli hur bra som helst.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s