Trodde aldrig jag skulle säga det här just nu. Jag är lite trött på det här med text just nu. En genomläsning väntar och jag är som vanligt lite nervös. Kommer jag se (eller ännu värre missa) någon lucka i utredningen? I historien? Kommer den hålla? Ja, de där vanliga frågorna som brukar dyka upp när det är dags för genomläsning.

Men, trots det här, börjar jag längta efter att sätta tänderna i uppföljaren. Skelettet finns. Nu ska jag ta med mig allt det jag lärt mig om dramaturgi under hösten och ändra om, brodera ut (men se upp för överskrivning) och se hur historien växer.

Just nu hoppas jag att manus nr 2 ska vara klart för testläsning till sommaren och det känns riktigt spännande och kul!

Men först, sista (?!?) genomläsningen innan inskick till Förlaget!