Nu har jag gjort de sista justeringarna innan jag ska läsa igenom manuset en gång till. De sista. Tror jag i alla fall.

Efter att jag fick min testläsares feedback har jag jobbat igenom manuset en gång till. Jag kom också på att en scen behövde ändras. Den person som från början hade en ganska stor roll, för att inte säga en nyckelroll, nämns nu bara vid namn. Det blev uppenbart för mig att han var kvar bara för att jag gillade hans sätt att prata och vara, att jag tyckte det var intressant. Men egentligen tillförde det historien mer om jag bytte ut scenen och hade fokus på en annan karaktär. Så nu får jag spara honom, vårda hans beteende och förhoppningsvis kan jag få ha med honom att göra igen, i en kommande bok.

Annars har jag ju fått till mig av förläggaren, redan innan jul, att inledningen är överskriven. Jag har tyckt att det har varit svårt att förstå vad det betyder. Prologen kunde jag absolut se att jag vecklat in mig alldeles för mycket i, så den skalade jag ner. Jag tajtade också till de första kapitlen lite innan jag skickade till testläsare. Hon kunde tyckte ändå att det var lite övergestaltat på sina ställen, just i början av manuset. Så nu har jag ändrat ännu mer och skickat de första kapitlen till henne igen, för att se om det blivit bättre. Men det här är nog den omgång då jag tyckt att det varit svåraste att få till språket under processen, än så länge. Jag vet inte om jag ser det, det där överskrivna, eller om jag tar bort något som faktiskt tillför en dimension eller en bild. Men nu har jag i alla fall skalat av en hel del i början och jag hoppas att min skrivhustru tycker att det hänt något.

Det är verkligen värdefullt att ha en skrivande person att bolla med. Jag har sagt det förut och jag kommer säga det igen. Det betyder jättemycket! Idag skickade jag iväg en fråga för att stilla ett tvivel, det där som brukar komma upp ni vet. Titt som tätt. Och hon kunde lugna mig, och dessutom få mig att själv se att det hänger ihop. Ibland räcker det att skriva en fråga, så hittar jag svaret.

Hur som helst, nu är januari slut och för mig väntar en firar månad. Min dotter fyller sex (!!) år i mitten av februari och det brukar kännas som att hela månaden går åt till kalas och firande. Så det ser jag fram emot. Efter sportlovet (eller kanske helgen där…) så är det dags för mig att läsa igenom manuset igen, kanske för sista gången, innan jag skickar in det till förlaget igen. Oh, vad jag hoppas att det känns bra, så jag kan skicka iväg det och hålla hoppet uppe under den låååånga väntan som jag vet följer. Till dess blir det som sagt KALAS!