Ni som följt mig ett tag vet att det där med att vänta inte är min grej. Så, igår ville jag inte vänta mer, jag ville veta. Åtminstone om Förläggaren vill läsa igen. Och vad gör jag när jag vill veta något? Jag frågar, tydligen. Så igår skickade jag ett mail och frågade om hen vill läsa igen och att jag i så fall kan skynda på processen lite. Idag fick jag svar.
Hej!
Jag läser gärna nästa version. Men känn inte att du måste skynda på. På förlag blir man alltid nervös om det går för snabbt. Hellre att författaren går och grunnar på storyn i några månader och sedan bearbetar i några månader till, så att bearbetningen verkligen landar.
Förlaget har fyllt 2019 års lista och börjar nu titta mer på 2020, så det finns ingen hets när det gäller utgivning för vår del.
Så nu ska jag alltså inte stressa på och försöka bli klar, utan jag ska låta det ta tid. Just nu passar det bra, med jul och den sedvanliga decemberförkylningen som kramar om huvudet. Men egentligen funkar jag nog inte riktigt så att jag går och funderar ett par månader. Men men, det där löser sig nog.
Jag blir väldigt glad över att Förläggaren förklarar för mig hur det går till. Känner mig verkligen som en nybörjare, vilket jag ju är. Blir också glad att hen vill läsa igen och att hen pratar om utgivning (ja jag vet att det inte betyder att mitt manus är aktuellt för utgivning 2020). Men, visst måste jag medge att det känns lite som att jag nästan kan snudda vid den där mållinjen med fingertopparna. Jag hoppas, hoppas bara att det verkligen är min mållinje och att min väg inte svänger tvärt nu och att det plötsligt visar sig att jag har halva loppet kvar.
Men först, ta det lugnt och hetsa inte…
STINA FLODÉN 