Ja, nu är jag äntligen tillbaka i manuset. Det är inga lätta steg i sinnet, men fingrarna flyger ändå över tangenterna. Feedbacken är absolut befogad och det blir en bättre berättelse nu när de gör en avstickare i utredningen. Varför kan jag inte se det här själv, när det är så uppenbart när någon annan pekar ut det? Jag skyller på både trötthet och att alla väl blir mer eller mindre blinda för sin egen text till slut.

Men det är tungt att gå tillbaka till texten gång på gång på gång och aldrig veta om det kommer att räcka. Hur långt har jag kvar? Hur många vändor kommer jag hålla på? Hur länge måste jag vänta? Om det ens kommer.

Det som känna väldigt bra är att jag ändå bara är i början. (ojoj, när jag skriver detta blir det tungt igen, är jag bara i början!!!!????) Vad jag menar är att jag har ju kontakt med det här förlaget och får väldigt bra feedback och tips inför bearbetningarna, men är det så att de i slutändan tackar nej, har jag resten av förlagsvärlden kvar. Och nu har jag möjlighet att verkligen vässa manuset, göra det så bra jag bara kan.

Så det är bara att fortsätta, ta fram den där envisa sidan som har bestämt att det ska gå. Så är det bara.