Igår gjorde jag det! Jag skickade in mitt ombearbetade manus till Förläggaren. Nu försöker jag att inte tänka på det, att inte påbörja en lång väntan. Inte hoppas för mycket, men samtidigt glädjas över vad jag åstadkommit. För jag är nöjd! Och stolt! Som sig bör.

Jag tycker att jag förvaltat återkopplingen och förslagen på ett bra sätt. Jag har lyssnat, funderat och gjort om utifrån det jag kan se. Har haft en testläsare och låtit det vila en vecka. Ska bli jättekul att se vad jag får för reaktion! Så otroligt spännande. Och läskigt.

För på något sätt känns det som att det är nu det gäller. Nu står jag där framför mållinjen. Kommer jag få springa jublande över? Eller snubblar jag och faller? Självklart måste jag tro på det första, men nu är det inte jag som bestämmer längre. Jag har gjort vad jag kan och det är jag sjukt glad över.

Men nu får jag stå och stirra på mållinjen för, ja jag vet inte hur länge. Ett par veckor? Ett par månader? Nästa år? Förra gången väntade jag ungefär sex veckor tror jag och jag vet, det är relativt snabbt o den här världen. Så ska jag räkna med någon form av reaktion innan jul i alla fall? Det måste jag nog åtminstone hoppas på. Men att stirra på den där mållinjen så länge och inte veta om jag kommer ramla, ta ett steg närmare eller helt enkelt ta mig förbi, det kommer att vara tufft!

Å andra sidan tänker jag att det inte slutar här, oavsett. Om jag inte når målet nu, var det här inte mitt lopp. Då finns min mållinje kvar. På det sättet har jag tur, tycker jag. Att jag kommit så här långt på ett förlag, ger mig hopp om att det faktiskt kan finnas något annat som kommer ge ut det om det blir ett nej nu. Men i första hand, hoppas jag på det här, förstås. Så håll tummarna för att jag är på väg över mål!