Veckan rullar på, precis som tiden i övrigt. Svischar iväg bara! Och det känns ändå väldigt bra!

Jag har slutat kolla mina mail stup i kvarten. Fick tipset att ”den som väntar på något gott väntar aldrig för länge” och självklart är det så jag ska tänka. När det rycker i ”uppdateringsfingret” tänker jag att nej, jag kan allt vänta lite till på det där goda.

Än så länge har det varken kommit något gott eller dåligt, men en återkoppling. Förläggaren ligger efter och ska läsa i veckan. Håller tummarna för att hen hittar tid den här gången. Men igen, det känns bra. Nu vet jag dessutom att jag inte är bortglömd i alla fall, bara bortprioriterad för tillfället och det kan jag leva med.

Har dessutom tagit upp manuset I skuggan av döden igen. Nu har det vilat i drygt fem veckor och den här gången läser jag högt. Först blev jag helt förtvivlad då jag hittade ett rätt rejält fel i texten. Herregud, skickade jag detta till Förläggaren??? Naturligtvis skyndade jag mig in i mailen och tog upp filen som skickades och nej, det var inte samma. Som tur var hade jag sett det innan och gjort en ny version. Puh! Så nu läser jag högt för mig själv och är faktiskt ganska (läs mycket) nöjd och stolt över mig själv!