Den här veckan är det bara jag och I skuggan av döden som gäller. Utlåtandet har gett mig flera nycklar för att komma vidare med mitt manus, som verkligen kommer att lyfta en nivå till.

Jag var lite rädd att det skulle vara någonting som skulle vara, eller kanske snarare kännas, oöverstigligt i feedbacken. Jag tycker till exempel att jag är ganska bra på att gestalta och om lektören då hade skrivit att jag behöver jobba med gestaltningen i alla mina scener, hade jag inte riktigt vetat var jag skulle börja. Jag hade behövt grotta mer i hantverket, läsa skrivarhandböcker, kanske anmäla mig till en skrivarkurs för att förstå vad det är jag inte förstår. Nu var det inte så, och det är jag väldigt glad över.

Jag fick mycket positiv feedback, vilket känns väldigt roligt. Jag har inte haft så många som läst mitt manus och få av dem har varit personer som själva skriver eller har en koppling till skrivande på något sätt. Så att få höra att jag faktiskt kan, och till och med är väldigt duktig på, hantverket känns otroligt roligt och befriande!

Men visst finns det saker att arbeta vidare med och utveckla (annars hade jag nog blivit lite besviken). Jag kommer behöva jobba om början lite, förlänga slutet och förstärka det övernaturliga händelserna i boken. Jag har behövt fatta flera beslut vilket gjort saker och ting tydligare. Till exempel har jag haft lite svårt att fånga essensen eller kärnan i serien i en kortfattad beskrivning, men efter att jag ”tvingats” bestämma mig för vissa saker föll det på plats.

Vanjaserien – deckare med övernaturliga inslag – om kampen mellan ljuset och mörkret inom och utanför oss själva och om att allt inte är vad det ser ut att vara.

Det är fortfarande en väldigt lång mening, men jag känner mig nöjd med den och tycker att den verkligen visar vad Vanjaserien står för.

Men nu ska jag fortsätta skriva om. Slutet är redan på plats, så nu är det början jag ska ta tag i. Och jag är så pepp!