Nu är två av tre perspektiv klara. Manuset blir verkligen bättre och bättre för varje omgång och jag tycker det är riktigt roligt. Däremot tar det mer tid och energi än jag trodde att redigera, gå igenom allt och verkligen stanna upp och fundera på vad som är den bästa formuleringen.

Trots att jag inte riktigt klarat min deadline känner jag mig nöjd och jag vill att det ska ta tid. Det måste få ta tid för att bli bra. Det kortaste perspektivet väntar nu otåligt på mitt kritiska öga och sedan är det dags att läsa igenom från början till slut. Det är nog den bästa delen tycker jag att få se hur det blir i helheten efter allt jobb.

Jag kan faktiskt inte låta bli att tycka att min historia är ganska bra. Jag tycker att den har ett flyt, ett driv genom hela berättelsen. Olika lager och en hel del för läsaren att fylla i och tolka mellan raderna. Jag tror och hoppas att man kan förstå framför allt Vanja på olika sätt beroende på hur man själv är och hur man ser på världen. Därför ska det bli såå roligt att snart, snart skicka iväg texten på ännu en läsomgång. Och den här gången hoppas jag verkligen att jag kommer att få massor av synpunkter, tankar och ett och annat hejarop.