Hur blev det plötsligt onsdag?

Nu är jag inne på perspektiv nummer två, polisen. Har kommit en bra bit och måste erkänna för mig själv att jag tycker att själva perspektivet och hans personlighet sitter. Men utredningen behöver viss bearbetning. Och det här med tiden… När ringer vem och berättar vad? När får de reda på det här? Vilken dag har den och den dött? Och nu, plötsligt, är det onsdag! Hur kunde det bli onsdag?? Nej, det här måste styras upp lite mer…

Som tur är har en av mina testläsare hakat upp sig lite på det här med tid. Små frågor i marginalen som ”lunch? Var det inte eftermiddag nyss?” Och liknande kommentarer hjälper mig, men just det här med onsdagen som plötsligt kom…. det har även hon missat. Nu måste jag lyfta blicken igen och se om det finns en anledning till att det blev onsdag eller om jag måste ändra en del i flödet för att det ska hänga ihop.

När jag skrev första utkastet lät jag det bara flöda. Då behövde inte händelserna sitta samman trots att de olika perspektiven såklart var sammanflätade. Den första stora genomarbetningen efter feedbacken från Håkan Bravinger på Norstedts (måste jag skriva om längre fram) innebar en tydligare tidslinje i förhållande till vändpunkterna för att se till att de hörde ihop. Och nu är jag alltså nere på lite mer detaljnivå.

Härligt! Det betyder att jag allt mer närmar mig en färdig produkt. I alla fall så pass färdig att släppa den utanför bekantskapskretsen, ut till det okända.

Hur gör du med tidslinjen? Är den satt från början eller växer den fram under arbetets gång?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s