Just idag, för exakt ett år sedan, började mitt nya liv. Livet som skrivande person! En historia hade växt inom mig, bubblat fram och ville nu komma ut. Och när jag väl satte mig vid datorn, gick fingrarna av sig själv.

Vad var det då som faktiskt fick igång mig? Tanken hade väckts när jag jobbade med ett ärende på jobbet, det som handlade om att lägga pussel, se mönster och samband och förstå en helhet. Det som handlade om att leka detektiv. Jag hade just börjat lyssna på podden Skriv en bestseller – eller en annan bok. Genom Ninni och Caroline fick jag höra om och lära mig om hur en berättelse är uppbyggd, vad det är viktigt att tänka på och hur den världen ser ut. Men det finns en händelse om är det absolut viktigaste. Och det är improvisationsteatern. Helt utanför min comfortzone, trodde jag, men det gav mig så otroligt mycket! Men mer om det i kommande inlägg.

Hur har det här året varit då? Kort sagt har det varit fantastiskt! Jag har helt gått upp i skrivandet, levt med mina karaktärer, berättelsen och vändpunkterna. Hur kan det bli värre? Hur hänger det här ihop? Ska strukturen ändras? Jag har lärt mig så mycket om skrivandet, om dramaturgi och om gestaltning. Min relation har aldrig varit bättre, vi hjälps åt, vi diskuterar och vi stöttar varandra. En helt ny värld, skrivargemenskapen, har öppnats för mig. Händer sträcks ut, okända människor hejar på och jag får följa och stötta andra aspirerande författare. Jag är helt överväldigad!

För ett år sedan visste jag inte ens om jag skulle kunna få ihop ett manus. Nu ligger ett i byrålådan och ett är på väg att bli riktigt ordentligt genomarbetat. Var är jag då om ett år? Vem vet? Men jag hoppas att jag skickat in till förlag, arbetar på manus nummer två i serien om Vanja och väntar på att ett av förlagen ska nappa. Bara jag får skriva, kommer jag att vara nöjd!!