Oj vad detta är svårt. Att skriva om manuset tar så mycket tid, för mig i alla fall. Egentligen är det väl inte själva omskrivningen som tar tid, men jag har så svårt med koncentrationen och fokuset. Hela tiden kommer jag på saker som jag bara ska göra…

I helgen fyllde jag gladeligen bilen med skräp och åkte till återvinningen, det har nog aldrig hänt innan. Aldrig! Jag har varit djupt fokuserad på rubikskub som jag nu bara måste förstå och lösa. Jag har fixat i trädgården, städat ur lekstugan och rensat rabatter, trots att snön fortfarande ligger kvar.

Vad är det som hänt? Jag tror att jag kommit till den (hoppas jag verkligen) för mig värsta fasen i skrivprocessen. Jag är så trött på att sitta och pilla, fastna på ord, fundera på om det verkligen är viktigt att just det här stycket är med eller om det ska slängas. Är det här ordet verkligen det bästa? Kan jag gestalta det här lite mer?

Måste jag göra det här? Är det verkligen viktigt? Trots att jag letar efter genvägar, inser jag att det här blir så mycket bättre. Hade jag ”bara” redigerat i den gamla texten hade jag inte gjort många av de förändringar jag gjort och då hade det inte blivit lika bra. Det är bara att hålla i och hålla ut, kämpa igenom det här och komma stolt ut på andra sidan. För det kommer jag att göra. Och när jag klar med omskrivningen har jag kommit ett stort steg närmare nästa steg – utskick till lektör.