Kreativitet och Disciplin

Jag älskar den kreativa sidan av skrivandet. Hur det liksom flödar ut genom fingrarna. Att tänka ut vad som ska hända, sätta upp ramar och sedan låta fantasin och fingrarna göra resten. Att bara släppa på kontrollen, inte tänka, utan just låta kreativiteten göra sitt.

Jag tycker ofta att det pratas om just kreativiteten. Hur viktigt det är för skrivandet och skapandet. Och jag håller med, åtminstone när det gäller mig själv. Men jag har inte sett mig själv som en kreativ person. Jag är av den typen som tycker om ramar och tydliga förväntningar, som vill veta hur slutresultatet ser ut. Jag har alltid gillat att sortera saker, göra listor och förteckningar. Men är det så kreativt egentligen?

När jag nu suckar över omskrivningen, drömmer mig bort till nästa manusskrivning och fantiserar om vändpunkterna i nästa del i serien om Vanja, kan jag inte låta bli att tänka på kreativitet. Och på disciplin, eller kanske snarare ordningssinne. Pratas det inte lite för lite om det? Att ta sig igenom redigering, struktur, logik och karaktärsbågar måste ju ändå kräva ett visst ordningssinne? Hur kommer det sig då att författare ska ses som så kreativa när det till lika stor del (kanske mer) handlar om att strukturera, planera och analysera? Och att faktiskt ta fram datorn, sätta sig ner och få något gjort!

Vad tycker ni? Och vad är den största utmaningen för er? Kreativiteten eller disciplinen?

3 reaktioner till “Kreativitet och Disciplin

  1. Kreativiteten är det inga större bekymmer med. Även om nya uppslag inte kommer till mig som förr längre. Men det kanske också kan bero på att jag har fullt upp med att ta hand om de berättelser som redan finns i råmanusform, och de som jag håller på att redigera. Disciplinen kan vara svårare men överlag är det inget jag direkt tycker är ett stort problem. Berättelserna blir ju både nedskrivna och redigerade, även om det tar sin lilla tid.

    Liked by 1 person

  2. Jag har bara skrivit andra slags texter, till exempel min pågående avhandling, och tycker att det är disciplinen som är det största hindret. Manuset i en avhandling är ganska strikt, så det blir ganska naturligt vad som blir nästa steg, tycker jag. Jag har en idé till en roman, och har upplägget klart i stora drag i huvudet, men om den någon gång blir skriven skulle jag inte ha en aning om vad jag skulle skriva sedan, så när det gäller romanskrivande skulle nog kreativiteten vara det största hindret för mig. Krya på dig, hoppas att influensan inte blir långvarig!

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s