Jag älskar den kreativa sidan av skrivandet. Hur det liksom flödar ut genom fingrarna. Att tänka ut vad som ska hända, sätta upp ramar och sedan låta fantasin och fingrarna göra resten. Att bara släppa på kontrollen, inte tänka, utan just låta kreativiteten göra sitt.

Jag tycker ofta att det pratas om just kreativiteten. Hur viktigt det är för skrivandet och skapandet. Och jag håller med, åtminstone när det gäller mig själv. Men jag har inte sett mig själv som en kreativ person. Jag är av den typen som tycker om ramar och tydliga förväntningar, som vill veta hur slutresultatet ser ut. Jag har alltid gillat att sortera saker, göra listor och förteckningar. Men är det så kreativt egentligen?

När jag nu suckar över omskrivningen, drömmer mig bort till nästa manusskrivning och fantiserar om vändpunkterna i nästa del i serien om Vanja, kan jag inte låta bli att tänka på kreativitet. Och på disciplin, eller kanske snarare ordningssinne. Pratas det inte lite för lite om det? Att ta sig igenom redigering, struktur, logik och karaktärsbågar måste ju ändå kräva ett visst ordningssinne? Hur kommer det sig då att författare ska ses som så kreativa när det till lika stor del (kanske mer) handlar om att strukturera, planera och analysera? Och att faktiskt ta fram datorn, sätta sig ner och få något gjort!

Vad tycker ni? Och vad är den största utmaningen för er? Kreativiteten eller disciplinen?