Jag blir lätt stressad när jag inte skriver. Stressad över att jag borde skriva, att jag någon gång måste bli klar. Egentligen redan innan jul. Eller i alla fall nu till mars. Om inte annat till sommaren, som senast.

Men på ett annat sätt vill jag inte sätta mål. Alla, eller i alla fall många, som jag lyssnar på i poddar eller läser om på olika ställen, pratar om vikten av att sätta upp mål. Ett visst antal tecken per dag eller ett datum som det ska vara klart. Jag vill inte ha den pressen.

För mig är det viktigt att ha roligt, att njuta och må bra när jag skriver. Då vill jag inte ha stressen. Då vill jag bara att det blir bra och framförallt vill jag själv må bra. Och än så länge skriver jag ju faktiskt bara för mig själv. Och då finns ingen anledning att stressa.

Men visst, när jag ligger inne hos femåringen på kvällen, viker undan täcket och försiktigt försiktigt försöker tassa upp för att få till lite skrivtid… då kastar sig ändå den där känslan av frustration över mig när en liten hand far upp och tar tag i min arm. ”Liten stund till, snälla.”

Så visst finns det stress i skrivandet, men jag tänker försöka tänka bort alla deadlines som ständigt flyttas fram, förhoppningarna att innan sommaren, då kan jag nog skicka in. Nej, just nu ska jag bara njuta av skrivtiden. Njuta och må bra!