Två veckor har gått sedan manuset hamnade hos Förläggaren och agenturen. Hur går det då? Klarar jag väntan den här gången? Eller har jag redan bitit av naglarna och nött ut uppdateringsknappen till mailen?

Det går faktiskt över förväntan. Visst finns tankarna där hela tiden. Vad tycker de? Läser de nu? Har de haft det uppe på något möte? Avfärdat det och nu väntar bara systemet på att standardrefusen ska gå ut?

Jag är fortfarande ganska tom, tänker inte så mycket på själva manuset. Filurar lite på nästa och hoppas att jag snart ska finna lust till att sätta mig med synopsis. Men ingen stress.

Och jag ska inte försöka intala er att allt är lugnt. Jag har mina tillfällen då jag läser och lyssnar på allt den här Förläggaren sagt, försöker räkna ut vad som kanske händer med manuset just nu, trots att jag vet att det är helt omöjligt.

Men jämfört med tidigare vändor är jag ändå ganska lugn. Och det är så himla skönt. Ibland hugger det till, men sedan rullar livet på. Som sig bör.