Jag har skrivit det förut och jag kommer att skriva det igen. Skrivprocessen är en rejäl berg-och-dalbana. I fredags var jag nog så långt ner i tvivelträsket som jag varit någon gång på den här resan sedan den började för ganska exakt tre år sedan. Men så har jag haft skrivhelg och nu är jag, om inte på topp igen, så en bra bit på väg.

I lektörsutlåtandet fick jag mycket påpekade om dramaturgin i manuset, eller snarare bristen på den utifrån genren jag skriver i. Bra poäng, får jag ändå erkänna. Jag fick med mig mycket konkreta tips på hur jag kan tänka när jag lägger upp den dramaturgiska kurvan och lektören föreslog att jag skulle skriva ett synopsis.

Det här manuset har jag skrivit på känsla. Jag har inte vetat vart jag varit på väg, förutom att jag haft en vag aning. Det har varit jättekul att skriva så och få upptäcka berättelsen på vägen. När jag skrev mitt förra manus hade jag målat upp en kurva med vändpunkter, en ”storyline” kallade jag den. Där fick jag också upptäcka mycket, men jag visste hela tiden vart jag var på väg.

Den här helgen har jag gjort en liknande storyline att utgå ifrån, den har jag sedan brutit ner till mer detaljerade ”outlines” och sedan ännu tydligare synopsis. Vid sidan av har jag börjat om i ett nytt dokument. Skrivit mycket nytt och klistrat in allt eftersom. Vad har jag tyckt om det här sättet att arbeta? Jättekul. Faktiskt. Att känna spänningen redan när jag skriver synopsis har varit väldigt peppande måste jag säga och jag har ändå varit fri inom vissa ramar när jag skrivit nytt.

Det jag tycker är svårt är att se om den ena scenen leder till nästa, som leder till nästa och så vidare. Det låter ju helt självklart att det ska göra så, kan jag tycka, men jag blir osäker på om det bara är i mitt huvud de leder till varandra eller om det faktiskt gör det även för andra som läser.

Nu har jag ju mycket kvar förstås. Mycket nytt att skriva, ändra, fylla på och hålla ihop. Och i veckan ska jag skicka synopsis till lektören och det ska verkligen, verkligen bli spännande att höra vad hon har att säga, särskilt om det jag själv tycker är svårt. Men jag hoppas och tror att jag hittat ett arbetssätt som funkar för mig och för det kommer jag att tacka min lektör. Vilken gåva är bättre än just det?