Det verkar som att jag går tillbaka hit när jag behöver komma vidare, till dramaturgin. Igår kikade jag lite på uppföljaren till I skuggan av döden och bläddrade lite löst. Vad händer egentligen, frågade jag mig själv. Genast letade jag upp papper och penna och gick tillbaka till dramaturgin. Hur följer utredningen i boken den dramaturgiska kurvan?

Då blev det tydligare. Vilket perspektiv (som också matchades med kurvan) jag ska börja titta närmare på och vilken del. Och vet ni, det hjälpte! Från att jag hade en oformlig massa som vällde över kanten, finns nu en begränsad yta att jobba med, en enda del där jag vet precis vad jag ska utveckla.

Jag är fortfarande trött och energin finns inte riktigt där, men jag är på väg tillbaka, på väg in i manuset och på väg in i den underbara värld skrivandet kan vara. Nu gäller det bara att ta det ett steg i taget, ett perspektiv åt gången, precis som jag brukar, och akt för akt. Om jag gör det, kommer jag att lyckas. Och att misslyckas är hur som helst inget alternativ. Nu kör vi!!