Refusering nummer fyra kom idag:

Hej Stina,

Tack för att jag har fått läsa ditt manus! (…) Jag förstår att ”Förläggaren” ville ge dig feedback, för du skriver bra och är duktig på att gestalta karaktärernas känslor. Men jag har tyvärr svårt för de övernaturliga elementen och tror att du behöver en förläggare som köper konceptet rakt av.

Dessutom tycker jag att kapitlen i manusets inledning är för korta, vilket skapar ett fragmentariskt intryck och gör att jag inte riktigt knyter an till karaktärerna så fort som jag skulle vilja.

Lycka till på ett annat förlag!

Jag vet inte riktigt hur det känns. Det är väl helt enkelt så här det är. Jag måste hitta en förläggare som tror på konceptet. Och gör inte den här förläggaren det så är det helt enkelt inte rätt för mig.

Egentligen känns det nästan mer surt nu att Förlaget som fick läsa först och hjälpt mig att utveckla manuset, tackade nej, för den förläggaren trodde på mig och på Vanja, hen köpte konceptet. Nu får jag bara hoppas att ”mitt” förlag finns därute för trots allt blir jag med det här övertygad (just nu i alla fall) att mitt manus är tillräckligt bra. Det behöver ”bara” hitta hem.

Bara…. det kan ju vara svårt nog med tajming och att manuset ska passa in. Men det ger mig ändå självförtroendet att jag kan skriva. Jag kan och någon gång kommer jag att ge ut en bok. Förhoppningsvis I skuggan av döden. Förhoppningsvis.