Sedan senaste refuseringen har jag faktiskt kunnat ladda upp energin rätt bra. Bland annat tack vare alla fantastiska vänner som omger mig på Instagram och här. Jag är så glad att jag har ett så underbart positivt och peppande nätverk och än en gång lyfts jag av den här gemenskapen.

Jag har också förstått att turen nu kommit för I skuggan av döden att läsas av Förläggaren. Detta är så sjukt spännande, men jag vet ju verkligen att det kan gå hur som helst.

Utöver detta har jag också kommit tillbaka till uppföljaren, alltså bok nummer två i Vanjaserien. Jag sitter faktiskt och skriver på den precis för tillfället. Faktum är att jag just i detta nu passerade 200.000 tecken. Bara det är ju något att fira. Dessutom tycker jag att den är bra! Den är spännande, har ett driv och ja, mycket att redigera, men jag gillar den och tror på även den här boken.

Och det är så himla skönt att veta att jag kommer redigera den många många gånger till. Den kommer inte vara perfekt på långa vägar än och det är så det funkar för mig. Jag vet redan nu att jag kommer gå igen hela manuset en vänd, skriva ut det, läsa igenom, anteckna i marginalen och sedan gå igenom texten på datorn för att sedan göra om proceduren ännu en gång. Och sedan kanske någon ska få läsa och ge feedback. Det ser jag redan framemot. Trots att jag redan har hela grundstoryn på plats ska det bli såå roligt att se på vilket sätt den här historien kommer att utvecklas.

Men för att jag ska komma dit, måste jag tillbaka till manuset. Trevlig kväll på er alla!