Idag har jag fått svar från en av agenturerna.

Hej Stina

Tack igen för att vi fått läsa ditt manus. Tyvärr tror vi inte att vi är rätt agentur för det och önskar dig därför varmt lycka till hos en annan agent.

Tror vi alla känner igen en standardrefusering när den kommer. Konstigt nog känns det helt okej. Världen gick inte under och jag kände ingenting. Det trodde jag att jag skulle. Någon sorts besvikelse hade jag nog väntat mig om jag ska vara ärlig.

Vad kan det bero på? Inte refuseringen utan min brist på reaktion? Jag kommer faktiskt inte på en bra anledning så här på rak arm. Det är inte för att jag är så inne i mina manus just nu, skriver nytt och går upp i det. Det är inte för att det är en agentur och inte ett förlag. Det är inte för att manuset blir läst av en förläggare och det är hens åsikt jag just nu ser fram emot mest.

Kanske, men bara kanske, är det för att det är skrivandet som betyder något. Ingenting annat. Egentligen. Det är skrivandet jag mår bra av och tycker är roligt. Dessutom är ju det här bara första, det kommer komma fler både chanser och refuseringar. Det är jag övertygad om.