Känner ni igen er? När jag läser en riktigt spännande bok kan jag inte lägga ifrån mig den, då bara måste jag läsa ett kapitel till.

Därför älskar jag verkligen när det händer i mitt skrivande. När jag avslutar ett kapitel och bara måste skriva nästa för att få veta vad som ska hända. Hur ska han klara det här? Hur reagerar hon på det? Eller kommer hen verkligen göra det? Det hände precis nu, mitt i ”fulskrivningen” av bok två i Vanjaserien.

Men, det är väl jag själv som bestämmer? Jo, visst är det så, men jag bestämmer i synopsiset, med ungefär en mening, vad som ska hända (tex hen dör). När jag sedan skriver, kommer berättelsen ut av sig själv. Ja, det är flummigt och låter hur märkligt som helst, men så funkar det för mig. Så, när ett kapitel slutar med att mördaren möter sitt offer (eller kanske tvärtom), så måste jag skriva bara ett kapitel till…