Jag har lätt för att fastna i tankemönster men jag har också allt lättare att upptäcka det själv och komma till någon form av lösning. Ofta handlar det om att jag gjorde så gott jag kunde eller att jag kan lära mig något till nästa gång. Jag försöker verkligen att inte älta, att helt enkelt stoppa mig själv i tid.

Nu handlar det om att, som en tonåring, inte försöka tolka sönder en enda liten mening. ”Läser gärna den omarbetade versionen”. Vad betyder det, egentligen? Har personen läst det första utkastet och är intresserad? Har hen inte läst det och tänker att hen lika gärna kan läsa det nya? Jag kan hitta hur många anledningar som helst till att det är toppen och minst lika många som visar att det inte betyder någonting.

Så nu har jag bestämt mig för att göra vad jag kan för att lägga det åt sidan. Det är en fantastisk möjlighet, manuset är skickat och jag kan inte påverka något. Alls.

Så vad göra för att hålla tankarna borta? Skriva på bok nummer två såklart!