Åh vad det börjar klia i fingrarna nu. Snart, snart vill jag verkligen börja skriva igen. Ser fram emot att läsa igenom manuset, göra anteckningar, ändra utifrån den feedback jag då fått (nu fortfarande väntar tålmodigt på) och sedan… Sedan är det dags att öppna upp datorn och äntligen, äntligen få jobba med texten igen. Skriva och ändra. Förbättra. Skapa. 

Men ibland är det bra att låta manuset vila. Förr eller senare kommer den där idén som inte bara kan avvisas. I veckan kom den. Funderingen på om en av mina karaktärer ska byta kön. Efter mycket funderingar, fram och tillbaka, både med mig själv, en av mina testläsare och min sambo, så kom jag ändå fram till att, nej, inte den här gången. Hon får vara en hon. Varför? För att jag inte hittar en av de avgörande delarna annars. Då måste hela historien ändras och det är jag inte redo för. Inte än i alla fall och troligtvis inte den här gången.

Men jag har att ändra ändå. Till exempel behöver en flytt motiveras. Att fundera på varför karaktärerna gör och har agerat som de gjort, är bland det roligaste med hela skrivandet. Att försöka förstå de karaktärer jag själv hittat på. Tänk att jag har en hel värld där inne. En värld som inte ens jag själv har någon aning om. Om inte det är magi, vet jag inte vad som är det.