Sommaren pågår för fullt och nu är det tyst i inkorgen. Sju förlag har fortfarande inte svarar, varav fem har haft manuset sedan i maj. Min förhoppning är att det betyder lektörsläsning eller åtminstone en ordentlig genomläsning av en eller flera förläggare under sommarledigheten. Kan konstatera att det är en spännande höst som väntar.

Under tiden har jag påbörjat plan B, ett nytt manus. Den här gången är det en ”vanlig” småstadsdeckare (verkar envist dyka upp poliser i berättelserna hur jag än försöker hålla dem borta) och även den här utspelar sig i Leksand. Men här får orten en större plats är tanken och jag får på så sätt möjligheten att utforska min egen syn på min tidigare hemort. Det ska bli spännande att se vad hittar.

Karaktärerna blir också lite annorlunda än dem jag hittills skrivit, men en gemensam känsla, eller två faktiskt, finns med. Sorg och en strävan, eller kanske snarare fundering, kring tillhörighet. Dessutom kommer en av huvudpersonerna att få reda på stora hemligheter om sitt förflutna. Spännande, tycker jag,

Det är inte bara karaktärerna och storyn som är annorlunda, jag är också lite mer dämpad och lugn i tempot. Manusen i Vanjaserien är ganska intensiva och med högt tempo direkt från start, men här är det lite lugnar, men inte desto mindre spännande. Det är roligt att skriva på det sättet, på olika sätt, och roligt att märka skillnaderna.

Jag märker också hur mycket jag lärt mig under processen med I skuggan av döden. Särskilt när det gäller dramaturgi. Jag har precis skrivit de första 100.000 tecknen och börjar närma mig första vändpunkten. Det är då jag lämnar den första presentationsfasen och går in i fördjupningen. Den fasen ser jag fram emot, för det är så mycket som ska rymmas där i form av bakgrund, avslöjanden, känslomässiga band. Nu har jag lagt ut ledtrådar till vad som kommer uppdagas redan i kommande fas, men också ledtrådar som kommer av vara avgörande längre fram.

Jag älskar det här sättet att skriva, att plantera sådant som läsaren kan ana har med upplösningen att göra, men inte hur. I Vanjaserien har jag redan i bok ett planterat sådant som inte ens går att ana sig till har med upplösningen i sista boken i serien att göra. På ett snyggt sätt vill jag nog tillägga. När jag kommer på sånt, spritter det liksom till inom mig och jag skulle nästan kunna gnida händerna mot varandra i förtjusning.

Så medan jag väntar på svar från de där sju förlagen som återstår, och kanske till och med skickar till några fler, fortsätter jag med det jag älskar, att skriva spänning.