Varför kommer jag inte igång med genomläsningen av tvåan? Varför är det så svårt att ta upp den där pappershögen och plöja igenom den? Greppa pennan, stryka. Anteckna. Starta upp hjärnan. Börja redigera…
Kanske är det så enkelt som att jag gör det lite för stort. Kanske tycker jag att jag borde avsätta en hel helg för att läsa igenom berättelsen från början till slut i ett helt svep. För det brukar jag ju faktiskt vilja och tycka om och faktiskt göra.
Men jag måste nog börja inse att jag inte är där än. Inte på långa vägar. Jag har låååångt kvar innan jag kommit så lång.
Så, hur ska jag komma igång då? Jo, jag ska göra som jag gjort tidigare. Äta elefanten en bit i taget. Gå igenom kapitel för kapitel, i den talt det tar. En kapitel en dag. Nästa kanske till och med två om jag har tur. Men en bit i taget, annars kommer jag ingenstans. Annats händer ingenting.
Så nu kör jag! Sakta men säkert ska uppföljaren jobbas igenom, förbättras, utvecklas. En bit i taget.
STINA FLODÉN 
Ibland undrar jag om inte det svåraste är att inse att det tar så otroligt lång tid att få ihop ett manus som är riktigt bra. Visst finns det de som svänger ihop sina manus på kortare tid än mig och lyckas bra. Men jag är inte en av dem. Än.😉
Känner väl igen mig i det du beskriver. 🙂
GillaGillad av 1 person
Eller hur! Vet inte hur många gånger jag på det senaste manuset tänkte att ”nu är det klart” för att fortsätta ytterligare en månad, ett halvår, ett år… Det är en utmaning att tänka långsiktigt i det här… ❤️
GillaGillad av 1 person
Lite i taget låter som ett bra tillvägagångssätt, att tillåta sig själv att ta det i sin egen takt och ge sig själv pauser. Textbearbetning är ett stort projekt, det ska ta tid. Tur att det är så spännande! 😊
GillaGillad av 1 person
Ja, det är tur det. Och det går ju liksom inte att vara utan ändå ☺️
GillaGilla