I veckan har jag väntat på mina testläsare. Väntat och undrat. Och under den här väntan har jag läst. Faktum är att ända sedan jag påbörjade mitt nuvarande manus, I skuggan av döden, har jag läst och läst och läst. Deckare, spänning, feelgood och skräck.

Jag har hört personer som säger att de inte vill läsa för att de är rädda att påverkas för mycket av språket. Andra har jag hört berätta om hur de låter en bok ligga framme för att inspireras av stämningen. Vissa säger att de ger en bok femtio, eller i bland bara tre, sidor och om de inte är fångade då, lägger de den åt sidan.

Alla läser på olika sätt. Vill komma åt olika saker med boken de väljer. Jag tycker att jag inspireras. Kanske inte just av språket, men ofta av berättelsen, av vändpunkterna. Av det som är oförutsägbart. Hur får de till de små subtila ledtrådarna som jag som läsare knappt tänker på. Hur har författaren fått ihop det i slutet? Vad är lösningen, eller den där oväntade aha-upplevelsen i slutet?

Självklart förstår jag att jag också tar till mig av språket. Det måste jag göra. Jag registrerar hur de gestaltar eller hur de berättar. Jag tänker på perspektivet och kan ibland fundera på om jag kommit närmare karaktären om boken varit skriven utifrån ett annat perspektiv. Jag noterar upprepningen och användandet av det tydligen så ”förbjudna” ordet plötsligt. I de böcker jag läser finns det alltid misstag. Ord som inte borde finnas där, femton plötsligt de 50 första sidorna och någon som vaknar med ett ryck. Jag vet att jag inte att ska lägga märke till det där, att jag är en skrivande nybörjare som först nu har fått upp ögonen för det som ”riktiga” författare för länge sedan lärt sig att förbise och knappt lägga märke till. Men jag tycker om att hitta de där små sakerna som gör att jag känner mig trygg. Det är inte hela världen om det råkar komma med ett eller två plötsligt i min bok. Om hjärtat slår hårt i bröstet i varannat kapitel. Det gör inget, så länge helheten är bra. Det är inte de där orden du som läsare kommer ihåg.

Jag läser alla böcker jag påbörjar. Av någon anledning har jag letat lite efter de författare som har gett ut själva. Hur skriver de? Skiljer de sig från övriga böcker jag läser? Kan jag se om något kunde förbättras? Det är spännande att jämföra, analysera och lära mig. Hela tiden får jag till mig något nytt. I alla typer av böcker, såväl i de egenutgivna som de som getts ut på stora, etablerade förlag. Vad är det i det här språket som får mig att reagera? Vad gör den här historien så spännande? Varför känner jag inget för karaktärerna? Jag lär mig minst lika mycket, om inte mer, av de böcker som jag tycker saknar något.

Snart, förhoppningsvis i början av februari, ska jag läsa igenom mitt eget manus igen. Jag hoppas att jag kan göra det med samma ögon som jag läser andras verk. Vad behöver förbättras? Vad håller inte? Men också, vad är riktigt bra? Men den kommande veckan ligger fokus fortfarande på läsning. Och vilken tur att jag då var inne på Adlibris Marknad här i Göteborg och kom hem med tre böcker, alla har på olika sätt kommit till min kännedom via Facebook eller Instagram. Tänk vad jag gick miste om mycket innan jag började skriva!

Hur läser du? Har du kommit förbi de där upprepningarna och orden som du vet att författare bör vara sparsamma med? Lägger du ifrån dig de böcker som inte tilltalar dig? Eller är du kanske rent av en person som inte vill läsa, för att du inte vill bli påverkad? Jag är så nyfiken!